Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BLAFFERT blaf4ert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Hallenberg).
Etymologi
[liksom ä. d. blaffert af (m)nt. blaffert; jfr ä. holl. blaffaert (Kilian). Ordet sammanställes med ett icke etymologiskt förklaradt nt. o. ä. holl. blaf, flat, med jämn yta (Berghaus, Kilian). Myntet skulle i så fall hafva fått sitt namn däraf att det saknade prägel]
litet, i tyska städerna vid Östersjökusten från början af 1300-talet o. i Danmark från slutet af medeltiden samt åtm. under 1500-talet användt skiljemynt af silfver utan prägel. (Danska) Blafferter utmyntades af fina lödiga marken 1587 och en 5:dels stycken. Hallenberg Mynt 48 (1798). Forssell Hist. II. 2: 40 (1875).

 

Spalt B 3033 band 4, 1912

Webbansvarig