Publicerad 1912   Lämna synpunkter
BLAJA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[möjl. af holl. blaaien, flyga för vinden (om fanor o. d.), väsnas (motsv. fht. blâjan, blâhan, t. blähen, besläktadt med lat. flare, blåsa, samt BLÅSA, v.), l. ock afl. af BLAJ]
(i Finl., hvard.)
1) motsv. BLAJ 1: bete sig som på ”blaj”. A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 39 (1902).
2) motsv. BLAJ 2: rumla. A. O. Freudenthal i Förh. o. upps. 15: 39 (1902). Mandelstam o. Igelström (1905).
3) motsv. BLAJ 3: prata ”blaj”. Ids inte blaja, inte tror vi ändå på den där historien!

 

Spalt B 3036 band 4, 1912

Webbansvarig