Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLEKA ble3ka2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[bildadt till BLEK, adj.1; jfr nor. bleikja]
(i Norrl., starkt bygdemålsfärgadt) blek ljusning på himlen. Blekan i väster var som ett tunt flor, genom hvilket himlen syntes. Nordström Fiskare 109 (1907).

 

Spalt B 3131 band 4, 1913

Webbansvarig