Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLEKNA, sbst.2, anträffadt bl. i pl. -er
Ordformer
(Bondepract. C 6 a (1662; i flera senare upplagor t. o. m. 1882 -ar)).
Etymologi
[antagl. motsv. sv. dial. bläjna (Skåne), d. blegne, trol. af samma rot som BLEMMA o. fsv. blena. Skrifningen med -k- är sannol. en hypersvecism]
(†) blemma. För Blodflot och bleekner. Bondepract. C 6 a (1662). Ansichtes bleekner och Boldar. Därs. (i senare upplagor bleknad l. bleknan).

 

Spalt B 3143 band 4, 1913

Webbansvarig