| Publicerad 1915 | Lämna synpunkter |
BLINDERING blinde4riŋ, i Sveal. äfv. 032, sbst.1, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) bef. (inom fästningsområde l. fältbefästning osv. af timmer o. jord l. faskiner o. jord o. d. uppfördt) skydd (för manskap, kanoner osv.) mot fiendens eld; särsk. om bombsäkert skydd för batteri: täckt batteri; jfr BLINDAGE, BLINDNING, sbst.2 II a, BLINDVERK, sbst.3 För muskötskott från fästningen skyddades .. (bron) genom en blindering af plankor och fasciner. H. Hamilton i VittAH 17: 312 (1839, 1846). Kanonerna (stå), då de under fiendtliga artillerielden icke användas, i skydd bakom tvärvallar eller under blinderingar. Hazelius Bef. 164 (1857, 1864). Lutande blinderingar .. till skydd för manskap eller laboratorie-arbeten. Klingenstierna Fältarb. 16 (1858, 1869). Hvad som (i en fästning) fattas af bombfasta kaserner, ersättes med provisoriska blinderingar bakom vallarne. Busch Fästn. 126 (1880, 1888). K. A. H. Jungstedt i Ill. mil.-revy 1903, s. 57. — jfr TIMMER-BLINDERING.
2) å skjutbana: skydd som är anordnadt för markörerna strax framför taflorna. Tidn. f. lev. 1900, nr 26, s. 2. 2 NF (1905).
Spalt B 3243 band 4, 1915