| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLODFULL blω3d~ful2, starkt hvard. blω3~ (blo`dfull Weste), adj. -are.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. dan.] till BLOD 1: full af blod, blodfylld. När thet öffuerflödigha blodhet vpwecker samma siwkdom (dvs. halsböld), Tå är ansichtet rödt och blodfult. B. Olavi 34 b (1578). Under Norstiernan födas Folcken .. blofulla till Kroppen, det är, röda i Ansichtet. Rudbeck Atl. 3: 513 (1698). (Vargen) plägar .. först förtära .. (djurens) ädlare, blodfullare delar. Läseb. f. folksk. 124 (1868, 1878). — särsk.
a) som har för mycket blod, pletorisk. Ther the tekn äre at menniskian är blodhfull, tå må man tryggeligha ådherlåta. B. Olavi 179 a (1578). I. Erici Colerus 1: 187 (c. 1645). Sv. saml. 1: 35 (1763). Det skadar ej att ett (gm skärning l. hugg uppkommet) .. sår något får blöda, helst hos starka, blodfulla menniskjor. A. J. Hagströmer i Alm. (Sthm) 1819, s. 40. Blodfull kallas en kroppsdel eller person, som har öfverflöd på blod, så att helsan derigenom hotas. Collin Ordl. (1847). Ju starkare och blodfullare (pletorisk) en man är, dess större är faran (för gula febern). NF 6: 212 (1882).
b) kraftig, svällande af hälsa; motsatt BLOD-FATTIG. Blodfull .. Som är rik på blod, och deraf stark, frisk, varm, glad. Almqvist (1844). Hennes unga blodfulla kropp hade stått så naturligt in i miliöet, som vore den sjelfva högsommaren förkroppsligad. Hansson Resan hem 131 (1895). Hallström Thanatos 45 (1900).
Anm. till 1. I följ. språkprof användes ordet om lefvande människa i motsats till blodlös hamn; jfr BLODLÖS, sbst. Ingen / Af mensklig skepnad, — blodfull eller blodlös, — / Har makt att döda eller skrämma mig. Atterbom LÖ 2: 294 (1827, 1854).
2) (†) till BLOD 2: full af blod(sutgjutelse), blodig, bloddrypande, bloddränkt. Thetta allena, som nu nys aff Kong Christiern är begångit, (är) så grymt och blodefult, at the Swenske .. måtte widh then ringste Ögnewinck, sigh sammansättia (dvs. sammansluta sig). Girs G. I 14 (c. 1630). (Kristus) kommer åter, att förstöra / En blodfull jord och himlarne. Lidner 1: 264 (1791).
3) till BLOD 9 (d): full af lefvande kraft, af lif, liffull; temperamentfull; varmblodig. C. J. L. Almqvist i Skandia 3: 65 (1834). När ungdomslifvet är utlefvadt .., då vakna de gamla minnena, deras bilder resa sig upp med en blodfull friskhet. Svedelius Förfl. lif 504 (1887). Det passade ej .. (Tegnérs) blodfulla natur att gå och vara månskensfästman. Levertin Sv. gestalt. 247 (1903). Robust kraft och blodfull realism utmärka .. (skulptören Reinhold Begas’) alster. 2 NF 2: 1204 (1904). Mot en .. (på 1780-talet) ej ovanlig torr och kall predikan reagerade herrnhutarna med en varm och blodfull förkunnelse af evangelium. Billing i 3 SAH 25: 289 (1913).
4) till BLOD 14 a: full af saft, svällande. Ett bördigt berg, der drufvan, blodfull, / På stammen nickar. Elgström (o. Ingelgren) 21 (1810).
Spalt B 3376 band 4, 1916