| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLOSSANDE blos3ande2 (blo`ssande Weste), p. adj.; n. o. adv. =.
1) motsv. BLOSSA 1: flammande, lågande; särsk. i öfverförd bem.: häftig, het; jfr BLOSSA UPP 1 slutet. Kaptenen, med sitt blossande blod .., flög som en stormil efter Krister. Carlén Skuggsp. 2: 206 (1865). Mina lärarinnor (hade) vanligen .. ett blossande humör. Därs. 209. Blossande sensualism. C. D. af Wirsén i PT 1906, nr 104 A, s. 3.
a) motsv. BLOSSA 3 a: om stark rodnad. Föräldrarne .. funno .. henne .. alldeles blossande röd, samt honom med den allra beklagligaste min. H. Lilljebjörn Hågk. 2: 44 (1867). Hon blickar hit ned på vimlet, / Bararmad, blossande frisk. Bååth På gr. stig. 51 (1889).
b) motsv. BLOSSA 3 b: lysande, bjärt. Bredrandiga korta kjortlar i blossande färger. P. G. Wistrand i Fataburen 1908, s. 5.
Spalt B 3467 band 4, 1916