Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLOTA blω3ta2 (blo`ta Weste), v. -ade; förr äfv. BLOTAS, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -NING; -ARE (se d. o.); jfr BLOT, sbst.1
Etymologi
[fsv. blota, motsv. fd. o. dan. blote, isl. blóta, got. blōtan, fht. blōzan, pluozan, feng. blōtan; jfr det från nord. spr. lånade lap. luottat, sjunga. Verbets äldsta germ. bet. synes vara anropa l. åkalla (med besvärjelser l. offer); enl. Bugge i Beitr. z. kunde d. indogerm. spr. 3: 98 (1879) är det möjl. besläktadt med lat. flamen (af *flādmen), offerpräst. Jfr BLODA, v.2, BLOT, sbst.1, BLOTTA, v.4, BLÄTSA, BLÄTSAN]
Anm. Se anm. under BLOT, sbst.1, sp. 3467.
I. BLOTA.
1) [jfr motsv. anv. i fsv., isl. o. got.] (†) dyrka, dyrka med offer. Oden wyrdas, Thor blotas, Frey åkallas. Peringskiöld Hkr. 1: b 1 b (1697).
2) [jfr motsv. anv. i fsv., fd., isl., fht. o. feng.] offra (ngt åt ngn); jfr BLOTTA, v.4 I 2. At the således (gm Domalders offrande) blotadhe falskom gudom. L. Petri Kr. 41 (1559). Den Afguda Prästen som blotade (det är ofrade) Menniskiorna. Rudbeck Atl. 1: 551 (1679). Frey var Herre öfver rägn och solskin, hvarföre man ock blotade åt honom för Jordenes gröda. Lagerbring 1 Hist. 1: 486 (1769). Till Asar blotar hopen. Tegnér 1: 144 (1822). (Konung Heidrekr) blotade .. sin galt icke åt Frey utan Freya. H. Rosén i Fornv. 1913, s. 215. — oeg. o. bildl. Jag vil ej bära namn at heta en poet, / Fast några foster jag plär hymenæo (dvs. åt äktenskapsguden) blota. J. G. Hallman Vitt. 188 (1735).
3) [jfr motsv. anv. i fsv., d. dial. o. isl.] (†) anropa l. åkalla afgudar l. djäfvulen, i otid anropa Gud, svärja; jfr II samt BLOTANDE 2 o. BLOTTA, v.4 I 1. Hwilkit oc i laghbokene (näml. upplandslagen) forbudit warder, at man icke skal affgudhom bloota, thet är, Man skal icke sweria widh them. O. Petri Kr. 12 (c. 1540). Hwilket när Boris förnam, begynte han .. at dundra, swäria och blota. Petreius Ber. om Muskow C 2 a (1608; i en annan uppl. från samma år: blotta). — Anm. I språkprofvet från O. Petri är det fsv. uttr. missuppfattadt, verbet har i upplandslagen bet. 2.
II. BLOTAS. [jfr sv. dial. blotas, knota (Ihre Dial.-lex. (1766))] (†) = I 3; jfr BLOTTAS. När wij wredhe äre swärie wij och blootes, lika som gud oss noghot ondt giordt hade. O. Petri Ed. B 1 b (1539). Tesse bespottare som j wor tijd äre, huilke ther sweria och blotas, ia, ropa vp j himmelen med theres eedher. Därs. B 4 b. När han länge (hade) blotas (dvs. blotats) och mant (dvs. utmanat motståndaren). Hyltén-Cavallius Vär. 2: 382 (cit. fr. 1624).
Ssgr, se under BLOT.

 

Spalt B 3469 band 4, 1916

Webbansvarig