| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLOTTSTÄLLD blot3~stäl2d, p. adj.
1) till BLOTTSTÄLLA 3: prisgifven (åt), utsatt (för). (En barnsängshustru kan vid kyrktagning lätt) taga skada af at stå någon tid i Kyrkodören blottstäld för starkt drag. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 352 (1766). Mest lida träden, som hela året om äro blottställda för fria luftens inverkan. Fries Bot. utfl. 2: 234 (1852). Wirsén i 3 SAH 11: 155 (1896).
2) utblottad; ofta i förb. med på, förr äfv. med från: utblottad på, beröfvad; jfr BLOTT, adj. 3. I sin blottställda belägenhet vände hon sig till mig med en begäran om hjälp. Fennia XVI. 3: 64 (i handl. fr. 1761). Blottstäld från alt biträde i Embetet. Växiö domk. akt. 1781, nr 559. Blottställd på estetiska och högre intellektuella själsgåfvor. Steffen Brit. ströft. 163 (1895). — särsk.: medellös. Almqvist Am. H. 1: 66 (1840). Dens. Ordb. (1844).
Spalt B 3489 band 4, 1916