| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÅSUT blåsɯ4t, sällan blås~ɯ4t, n.
1) (föga br.) rast, hvila. Jag (tog) mig en stunds blås-ut, hvarunder drefvet kom rätt åt mig. Schröder Minn. fr. skog. 67 (1888).
2) blåsigt l. för blåst öppet ställe. Jag kom helbregda till .. Sandhamn, det ohyggligaste Blåsut på hela jordklotet. Sehlstedt 2: 228 (1862). Ett stort, gammalt blåsut till manbyggnad. Lagerlöf Herrg. 28 (1899).
Spalt B 3581 band 5, 1917