| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÄNDIG blän3dig2, adj.
miner. bländehaltig, bländeförande; om bergart, malm o. d.; jfr BLÄNDISK. Hülphers Dal. 606 (1762). De blendige bly- och koppar-malmerne. Jernk. annal. 1826, 1: 171. Därs. 1884, s. 89.
Spalt B 3602 band 5, 1917