| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÄNKFYR bläŋ3k~fy2r, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
I. sjöt. fyrverkeripjäs med rödt l. hvitt l. grönt sken hvilken användes ombord å fartyg för signalering i mörker; äfv. om skenet från dylik pjäs. (Uppbördskonstapeln tillser) att raketer, blänkfyrar och signalskott äro klara. Regl. f. fl. 1875, 3: 157. Freja lades bi för en stund, och en blänkfyr afbrändes. Melander På långtur 189 (1896).
a) fyrväs. fyr med regelbundet återkommande sken med till- o. aftagande ljusstyrka, åtskilda af förmörkelser af längre varaktighet än skenen. (Fyrtornet) på Söder Armen vid inloppet .. till Stockholms skärgård .. (är) försedt med kringgående spegeluplysning, eller blänkfyr. SFS 1840, nr 4, s. 58. (Man skiljer emellan) Fast fyr .. Blänkfyr .. Fast fyr med Blänk .. Klippfyr .. Vexelfyr. Lista ö. sv. fyrar 1884, s. 3. Därs. 1913, s. 3.
b) i utvidgad anv.
α) fyr med växlande perioder af ljus o. mörker l. af starkare o. svagare ljus l. af olika färgade ljus. Dalin (1850). jfr NF (1877).
β) (numera knappast br.) fyr i allm., fyrbåk. Blänkfyrarne belyste vägen klart, / Pilsnabba båtar viken genomsköto. C. V. A. Strandberg 3: 139 (1868). — i bild. Välsignad vare han (dvs. prosten) / .. För den kärlek, som han känt, / .. För hvar blänkfyr, som han tändt / I det dunkla fjerran! C. V. A. Strandberg 1: 238 (c. 1870).
c) bildl. Blänkfyrar Citat ur verldslitteraturen. Åberg o. Henschen (1884; boktitel). ”Blänkfyrar” aforismer och tänkvärda yttranden. Carlzén (1890; boktitel).
Spalt B 3611 band 5, 1917