| Publicerad 1917 | Lämna synpunkter |
BLÖDA blø3da2, v. -er, blödde blöd3e2, blödt blöt4, blödd blöd4 (i ssgr) ((†) pr. -ar Bergklint Vitt. 62 (1774; i rim); sup. -at J. Wallenberg 188 (1771), Lybecker Youngs tankar 55 (1795), -it Nybom S. dikt. 2: 480 (1851, 1880; i vers)). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se d. o.).
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., holl., t. o. eng.] mista blod (gm yttre l. inre sår), gifva blod från sig; vara sårad; om människor l. djur l. kroppsdel l. sår. 2 Mack. 14: 45 (Bib. 1541). 1 (mars) Blödde min näse åm natten. Carl IX Calend. 10 (1582). Tinningen blöder och ögat är blått. Bellman 5: 297 (c. 1775). Skurne och huggne sår blöda straxt mer eller mindre. A. J. Hagströmer i Alm. (Sthm) 1819, s. 40. Icke heller vill blödningen stadna. Almqvist Grimst. 30 (1839). Blödning ifrån Lifmodern. Collin Ordl. (1847; under blodgång). Han har fått näsblod och blöder i handfatet. Dalin (1850). (Hans händer) blödde ur djupa sår. Rydberg Ath. 232 (1859). Konungen blöder! Snoilsky 3: 6 (1883). — jfr FULL-, FÖR-, NED-, UT-BLÖDA samt EFTER-, HJÄRN-, HÅRKÄRLS-, LUNG-, MAG-, NAFVEL-, NJUR-, NÄS-, PULSÅDER-, TARM-, VÄFNADS-BLÖDNING m. fl. — särsk.
b) i ordspr. Gambla Såår blöda giärna .. (dvs.) Gambla trätor äre snart vpprijffne. Grubb 241 (1665). I hwilken finger man skiär sigh, så blöder dhet. Dens. 379; jfr a. När Tanden blöder, bijter Wargen wärst .. (dvs.) När en Menniskia får först smaaken på dhet onda, så kan hon intet lätteligen åtherwända. Dens. 590; jfr BLODA b.
c) med innehållsobj. Blödha .. Näseblodh. Palmcron Sund. sp. 309 (1642). At både näsan och hufwudet wäl en kanna blött hadhe. Consist. acad. Abo. ä. prot. 3: 363 (1669). Gladt sitt unga hjerteblod de blödde. Runeberg 5: 41 (1860).
d) med obj. o. predikativt adj. Weste (1807). Han leder / sin vän, som blöder fullt hvart spår. Arnell Moore LR 2: 66 (1830). Sen jag der med trofast kärlek blödt den svenska sanden röd. Runeberg 5: 18 (1860).
e) [jfr t. sich zu tode bluten] (numera knappast br.) i uttr. blöda (sig) till döds, äfv. till döden, förblöda. Vigæus Horol. B 5 a (1632). Tu (Jesus) blödde Tig til döden. Kolmodin Rök. 117 (1728). Carsus slog sin Bror, at mäst till döds han blödde. Livin Kyrk. 70 (1781). Dalin (1850). jfr tr. om blodkärl: (Patienten har) en pulsåder afskuren .., som blöder väl honom till döds. S. Topelius (1830) hos Vasenius Topelius 1: 349.
f) (i högre stil) närmande sig bet.: kämpa (i blodig strid), strida, gjuta sitt blod, möta döden (i strid). Man vet hur dessa hieltar blöda. Nordenflycht Fruent. 36 (1761). Skarpt är vårt stål / Och blöda är vår vana. Runeberg 5: 7 (1860). Fäder, som blödt och dött för de förtryckte. Rydberg Vap. 11 (1891).
g) (i högre stil) blödande dö, förblöda. Kvaser nyss för offerknifven blödde. Stagnelius 1: 158 (1812). Hjeltar, som bedjen, striden och blöden! Böttiger 1: 117 (1832, 1856); jfr f. Frankrikes Adel låg blödande på Crecy’s slagfält. Svedelius Statsr. ansv. 74 (1856).
h) mer l. mindre bildl. — särsk.
α) (i sht i högre stil) om folk l. land o. d. som befinner sig i (ett blodigt) krig l. lider (svårt) på annat sätt. Landet blödde under inbördes fejder. Strinnholm Vas. 1: 143 (1819). Det (efter K. XII:s krig) utmattade, blödande Sverige behöfde fred. Ekelund 1 Fäd. hist. II. 2: 71 (1831). Jag såg det (finska folket) blöda dag från dag. Runeberg 5: 59 (1860); jfr f.
β) (i sht i högre stil) om svår själssmärta: förorsaka smärta, smärta; känna smärta, lida. Nordenflycht QT 1746—47, s. 106. Upplösningen af de band, som länge förenat menniskor .., gifver ett blödande sår åt hvarje känsligt hjerta. Lehnberg Pred. 2: 206 (c. 1800). Hon klagar och blöder, / offrad af bröder. Tegnér 1: 58 (1825). Tankarne blöda, / Tårarne flöda, / Hjertat är döft för hvar lugnande tröst. Wennerberg 2: 62 (1848, 1882). Läkdom gif åt hvarje själ, som blöder. Östergren Dikt. 96 (1871). — särsk. med ordet hjärta som subj. Gudz eenda Sons hierta moste blödha (för människornas frälsning). O. Petri Men. skap. 61 (c. 1540). Mit Hierta blöder af ångest och smerta. Kempe Proberugn 51 (1664). Hennes slägt fordrade .. skilsmessa, och med blödande hjerta gaf hon sitt bifall. Topelius Vint. I. 2: 255 (1863, 1880).
γ) (†) i uttr. hänga och blöda, vara oafgjord (tills vidare), bero. (Du) må .. nu late samme sak så hengie och blöde, till tess wij yttermere ther om förtänckte bliffwe. G. I:s reg. 16: 390 (1544). Därs. 17: 404 (1545). (Fästmön) hade slagit upp med .. (fästmannen). Dock voro friare-gåfvorna ej återlemnade, hvarföre saken ännu kunde anses hänga och blöda. Læstadius 2 Journ. 106 (1833).
i) (starkt hvard., mindre br.) i uttr. så (att) ögonen blöder, omåttligt, grufligt; i sht i fråga om förtäring af starka drycker. I kväll skall det supas så ögonen blöder. Lundgren Jag fattig, syndig män. 41 (1917).
j) oeg., i uttr. blödande bröd l. hostia o. d., om bröd m. m. hvarpå af bakterien Monas prodigiosa Ehrb. bildats ett rödt, om fuchsin påminnande färgämne, hvilket trotts vara blod. 2 NF (1905).
k) i öfverförd anv., se 2 o. 3.
2) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng. samt BLOD 14] (i sht i fackspr.) om växt l. växtdel: mista l. gifva ifrån sig saf l. saft. Gadd Landtsk. 2: 77 (1775). Då grenar under vårtiden afskäras på björken, plägar .. en stark blödning ega rum, hvarigenom plantan försvagas. Björkman Skogssk. 236 (1868). Inre blödning hos växten. B. Jönsson i Bot. notiser 1892, s. 227.
3) (i sht i poetisk stil) med afs. på annan vätska än blod l. växtsaft.
a) tr. (jfr 1 c): låta rinna ut, gifva ifrån sig. Munnen (på den döde) .. en gulblek olja blöder. Bellman 2: 68 (1777). Butelj efter butelj krossades och blödde bara vatten. Cavallin Stevenson o. Osbourne Resan utför 116 (1898; eng. bled).
b) intr. med vätskan som subj.: rinna, flyta. Då vin ur bockskinnssäcken blöder. Heidenstam Vallf. 52 (1888).
4) [jfr motsv. anv. i fsv. o. t.] (föga br.) blifva l. vara blodig, drypa af blod. Iagh skal aldrigh bloda tin Skiorta, om än min egen skulle ther öfwer blöda. Girs G. I 4 (c. 1630). Åsninnan förs vid betslet, som blöder. Heidenstam Vallf. 106 (1888).
5) [jfr motsv. anv. i t. o. eng. samt BLOD 15] (i högre stil) vara blodröd. Då sol i vester blöder. C. V. A. Strandberg 1: 46 (1845). Här blödde granatträdets blommor. Sätherberg Lefnadsm. 339 (1896). Se ljusen blöda! Hallström Leg. 46 (1908).
6) handel. tr., bildl.; eg.: tappa blod af (ngt), åderlåta. Stundom tillåter sig en befälhafvare, i syfte att kunna pressa in några ton mera last och alltså erhålla högre frakt, att ”blöda” risbalarne, hvilket tillgår så, att, vid ombordtagningen, med en knif en liten rispa skäres i hvarje säck, så att en del ris rinner ut. Vår flotta 1909, s. 56.
Särskilda förbindelser:
1) (i högre stil) till 1.
a) tr., bildl.: (småningom) förspilla l. förlora. Norrige blödde bort sin politiska sjelfständighet. Geijer II. 2: 287 (1832). Jag blöder .. bort mitt bästa mod. Hallström Gr. af Antw. 97 (1899). (Sv:s folk hade) under nära två årtionden blödt bort sin kraft på slagfält. L. Stavenow i Sv:s hist. 7: 4 (1902); jfr BLÖDA 1 h α.
b) intr.: gå till spillo med blodet, förrinna. (Jag har) blott en liten rest af lifvet qvar / Som blöder bort. Hagberg Shaksp. 2: 333 (1847; yttradt af en svårt sårad; eng. bleeds away). — bildl.: (småningom) gå under l. försvinna, förblöda. Sol som blöder bort bak röda molnen. Hallström Gr. af Antw. 90 (1899); jfr BLÖDA 5. Jag ville blöda bort i sång och tystna ung. Dens. Sagodr. 155 (1910).
BLÖDA IGENOM 10 040 l. 032, äfv. GENOM 40 l. 32. till 1. Weste (1807). — opers. Det har blödt igenom förbandet. Dalin (1850). — jfr GENOMBLÖDA.
BLÖDA NED l. NER 10 4. till 1: fläcka l. besudla med blod, bloda ner. Weste (1807). Han blödde ned hennes hvita klädning. Dalin (1850). — jfr NEDBLÖDA.
1) (numera knappast br.) till 1: blöda slut. Münchenberg Scriver Fåret 249 (1725). — bildl.: småningom duka under, tyna bort, förblöda. När du (mitt hjärta) ensamt .. / I stilla, tysta, öde mörkret blöder ut. Almqvist Törnr. b. 1: 132 (1839).
2) till 2, tr. At .. grässtubben ej .. må förmycket blöda ut sin saft. H. Hederström i VetAH 1757, s. 277.
-TICKA. [namnet är bildadt af A. Nilsson (se språkprofvet) o. föranledt däraf att svampens porer, i sig själfva hvita, vid beröring blifva röda] parasitsvampen Polyporus mollis (Persoon) Fries. A. Nilsson i Tidskr. f. skogshush. 1896, s. 19.
(1) -SJUKDOM~20, äfv. ~02. Blödningssjukdomar såsom skörbjugg, fläcksjuka, blödaresjukdom o. s. v. Hallin Hels. 2: 456 (1885).
Spalt B 3619 band 5, 1917