Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BOARE, m.||ig.; best. -en; pl. =.
Etymologi
[jfr sv. dial. boare (Finl.), åboare (Norrb., Finl.). Ordet är sannol., i anslutning till öfriga personbeteckningar på -are, bildadt till pl. best. boarna af BO, sbst.2; jfr NABOARE: NABO, UNDERSÅTARE: UNDERSÅTE m. fl.]
(i bygdemålsfärgadt spr. i Finl.) = BO, sbst.2 1. Boarena å Hällsö .. hafva haft det svårt att sända sina barn till folkskolan. P. Nordmann i Kal. sv. folksk. v. 1907, s. 59. jfr: Boare kallas företrädesvis ännu i dag ett antal estländska familjer, hvilka bosatt sig uti sydfinska skärgården, i akt och mening att .. smuggla bränvin öfver från Revalska sidan till finska kusten. Topelius Vint. I. 1: 157 (1863, 1880).

 

Spalt B 3656 band 5, 1917

Webbansvarig