Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BOBBEL, sbst.1; best. -n; pl. bobblar; l. BOBUL; best. -en; pl. -er; m.
Ordformer
(bobbel SPF 1817, s. 47 (: Bobbelhemman), Bonsdorff Kam. 613 (1833: boblar). bobul Bonsdorff Kam. 613 (1833: Bobulshufvuden), C. v. Bonsdorff i Fin. biogr. handb. 628 (1897))
Etymologi
[af ryska bobyl, inhysing, backstugusittare, hvilket torde utgå från fsv. landboaböle, *-byle, arrendegård; jfr estn. pobul, arrendegård, backstuga (jfr J. J. Mikkola i Mém. de la soc. finno-ougr. 8: 90 (1894))]
(i Finl., numera föga br.) innehafvare af skattetorp i Karelen. Boblar eller Bobulshufvuden, hvarmed förstås skattlagde Torpare eller rättare Nybyggare. Bonsdorff Kam. 613 (1833). Libelits friherreskap omfattade hela Libelits pogost, d. v. s. 1231 arviorubel jord med 376 bönder och 22 bobuler. C. v. Bonsdorff i Fin. biogr. handb. 628 (1897).
Ssgr: A: BOBBEL- l. BOBUL-HEMMAN. (i Finl., föga br.) De å Sockne-Allmänningar eller öfverloppsjordar anlagde och till Skatt gångne Nybyggen och Bobbelhemman eller Skattetorp i Karelen. SPF 1817, s. 47.
B: BOBBELS- l. BOBULS-HUFVUD. (i Finl., föga br.) Bonsdorff Kam. 613 (1833; se under BOBBEL, sbst.1).

 

Spalt B 3659 band 5, 1917

Webbansvarig