Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BOBBLA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr BOBBEL, sbst.2
Etymologi
[finländsk sidoform till BUBBLA; jfr nt. bubbeln; jfr äfv. BABBLA]
(i Finl., starkt hvard.) mumla, tala otydligt. Två Repola karlar kommo i pinkarrier efter mig och bobblade något om att jag stulit deras häst. Topelius Vint. I. 2: 89 (1867, 1880).

 

Spalt B 3659 band 5, 1917

Webbansvarig