Publicerad 1917   Lämna synpunkter
BOCCIA bot4ʃa l. boɟ4a l. bot4ʃia, sbst.
Etymologi
[af it. boccia klot]
ett friluftsspel med små träklot. G. Dalin (1871). Levertin 23: 23 (1883). Den mera ”sansade” ungdomen (på gymnasistmötet) hängaf sig åt krocket eller ”boccia”. P. Holm i Nordens ungdom 1903—04, s. 101.
Ssgr: BOCCIA-KLOT.
-SPEL.

 

Spalt B 3662 band 5, 1917

Webbansvarig