Publicerad 1918 Lämna synpunkter BOGNING bω3gniŋ2, r. l. f.; best. -en; pl. -ar. (numera föga br.) vbalsbst. till BOGA, v.1 — särsk. (†) om egenskapen att vara ”bogad”, boglamhet. Florman Häst. känned. 91 (1794; se under BOG-SKRIDNING). Billing Hipp. 319 (1852). Spalt B 3703 band 5, 1918 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se