Publicerad 1918   Lämna synpunkter
BOHUSLÄNNING bω3hɯs~län2iŋ, äfv. BOHUSLÄNING ~län2iŋ, stundom ~lä2niŋ, m.||(ig.) (om kvinna användes hellre BOHUSLÄNSKA); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(-länning Oedman Bahusl. 56 (1746), SAOL (1900) osv.; -ländning Tuneld Geogr. 234 (1746), Almqvist (1844); -läning SAOL (1874), Bohusläningen (1918; namn på en tidning))
Etymologi
[till BOHUSLÄN l. BOHUS LÄN. Formen -län(d)ning beror på anslutning till afl. af ortnamn på -land, ss. DALSLÄNNING, HALLÄNNING, hvilka äfv. skrifvits -ländning; jfr äfv. formen Bohusland för BOHUSLÄN Djurberg Geogr. smndr. 2: 388 (1778), Dahls- och Bohus-Land Krigsart. 1798, 14: 45]
person som är bosatt i l. bördig från Bohuslän. Tuneld Geogr. 234 (1746). Den sin hembygd så älskande Bohuslänningen. Holmberg Bohusl. 1: I (1842). Befordran af bohusläningar till (präst-)kall utom länet var högst sällsynt (under Karl XI:s tid). Arcadius Bohusl. införlifv. 106 (1883).

 

Spalt B 3714 band 5, 1918

Webbansvarig