| Publicerad 1918 | Lämna synpunkter |
BOKHANDLARE bω3k~han2dlare, m.||ig.; best. -en, äfv. -n; pl. =. Anm. Som titel omedelbart före personnamn användes i talspr. vanl. den förkortade formen bokhandlar.
person som har till yrke att idka handel med böcker; jfr BOK-FÖRARE 1. Bokhandlar(e), i skriftspr. äfv. bokhandlaren A. Akademisk, antikvarisk bokhandlare. (Karl V) Förbödh .., at ingen Bookhandlare .. (Luthers skrifter) tryckia låta eller Faale hafwa skulle. Schroderus Osiander 3: 53 (1635). Alle Bookhandlare (skola) wara skyldige, widh deras ankompst, .. vpwijsa sine ricktige Register på de Böcker och Tractater, som de föra medh sigh. Stiernman Com. 3: 589 (1667). Bokhandlaren .. skickar på en allt möjligt. Schück Fr. vår bokh. barnd. 3 (1900). Aldrig höra vi i svenska medeltidshandlingar någon svensk bokhandlare omtalas. Därs. 7. Boktryckarne .. funno .. nödigt att anlita mellanhänder för sina upplagors försäljande. Så uppstodo de vandrande bokhandlarne. 2 Uppf. b. 10: 177 (1906). — jfr FÖRLAGS-, HOF-, SORTIMENTS-, UNIVERSITETS-BOKHANDLARE m. fl.
-FÖRENING. Svenska bokhandlarföreningen. —
-SPEKULATION. Journ. f. litt. o. theat. 1812, nr 244, s. 2.
Spalt B 3760 band 5, 1918