| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
BORDERARE, m.; pl. =.
(†) person som har till yrke att ”bordera”. Joüelerer på Edle steenar och Pärlor, Borderare, Pärlestickare. Risingh Kiöph. 96 (1669). H. J. Spåre (1723) i Karol. krig. dagb. 7: 252.
a) till BORDERA 1: person som har till yrke att göra l. påsätta bårder. Dähnert (1746; under bortenmacher).
b) till BORDERA 2: person som har till yrke att brodera, brodör, stofferare. Serenius (1734; under imbroder). Widegren (1788).
Spalt B 3921 band 5, 1920