Publicerad 1920   Lämna synpunkter
BORDVARTS bω3rd~var2ts l. 4~1, l. BORDVART bω3rd~var2t l. 4~1, stundom äfv. BORDVÄRTS bω3rd~vær2ts l. 4~1, adv.
Ordformer
(-vart Rålamb osv. -varts P. Wargentin i VetAH 1757, s. 91, osv. -värts Möller (1790), Wenström o. Jeurling (1891))
Etymologi
[efter mönstret af LOFVART, NORDVART o. d. bildadt af BORD, sbst.1 4, o. de af mnt. -wert, -wart, holl. -waarts o. t. -wärts lånade adverbsuffixen -vart(s) o. -värts (jfr INVÄRTES, LOFVART, VARDA, VERTERA)]
sjöt. på fartyg: utåt (ngndera) sidan, åt relingen till; i närheten af fartygssidan. Dhe ringar, som bohlwart på bägge sijdor om Porten, medh Ringbultar fast slagne äro. Grundell Anl. t. artill. 1: 10 (c. 1695). Ofvanför årorna (på medeltidens galärer) .. gingo längs sidorna smala gångbord .. skyddade af bordvarts anbringade låga relingar. Lavén Sjökrigsvet. 23 (1854). Bordvarts liggande kolboxar. 2 NF 25: 1145 (1917). — särsk. i uttr. bordvarts om, förr äfv. för (ngt), på den sidan om (ngt) som är närmast relingen; på yttersidan l. yttersidorna af (ngt) ombord på ett fartyg. Kryshult som står bolwart för fokskött och storhals. Rålamb 10: 37 (1691). Bordvarts om märsrutan. Witt Skeppsb. 246 (1863).
Ssgr: BORDVARTS-BOX. särsk. på ångfartyg: kolbox belägen utåt fartygets sida; motsatt: tvärskeppsbox. SD(L) 1902, nr 450, s. 5. —
-KANON. Tidskr. i sjöv. 1890, s. 146. —
-LINJE. skeppsb. särsk. på profilritning till ett fartyg: (däckets) sidolinje. Däckets bordvartslinie, föreställer däcksbeklädnadens undra sidas skärning med innersidan af förtimringen. Witt Skeppsb. 108 (1858). 2 Uppf. b. 9: 574 (1906). —
-SIDA. den utåt (mot relingen) riktade sidan af ngt ombord på ett fartyg. Hörntimrets bordvartssida är i jemn tur med skeppssidans öfriga förtimring. Witt Skeppsb. 61 (1857). —
-ÄNDA l. -ÄNDE. jfr -SIDA. Witt Skeppsb. 57 (1857).

 

Spalt B 3924 band 5, 1920

Webbansvarig