| Publicerad 2014 | Lämna synpunkter |
VARDA va3rda2, äv. var3–, v. varder va4rder, äv. var4–, vart var4t, vorden vω3rden2, äv. vωr3–. vbalsbst. -ANDE.
Anm. I stilistiskt omarkerat skriftspråk förekommer verbet numera endast i vissa mer l. mindre stående uttr. Inf., pr. o. p. pf. används numera i huvudsak skämts. l. mer l. mindre arkaiserande. Ipf. är vanligt i talspråket i mellersta o. norra Sv. där det ofta supplerar ipf.-formen blev av bli (jfr BLIVA, v. II anm. 1:o), men har i skrift numera en vardaglig (o. talspråklig) stilprägel. Sup. är numera i stort sett försvunnet ur skriftspråket o. förekommer över huvud taget mycket sparsamt under hela den nysv. perioden, där pf. o. pluskvampf. i stället vanl. bildas med hjälpverbet vara o. p. pf.
1) uppkomma l. uppstå l. komma till stånd l. bli till, bli (se BLIVA, v. II 2); äv.: (komma att) ske l. tilldra sig (jfr BLIVA, v. II 3); ofta i opers. konstruktion; förr särsk. i uttr. det varder att (göra ngt), det blir att (göra ngt) (jfr BLIVA, v. II 2 g). Wore tet eth tekn tiil at testhe bætre naabwrskap worte i framtiden i millan swerige oc Danmarc. G1R 1: 142 (1523). Wardhe thin wilie så på iordhenne som j himmelen. Mat. 6: 10 (NT 1526; Bib. 1541: Skee). Nu warder twist om giftomanna rätt. GB 1: 4 (Lag 1734). Det varder nu att förtälja, huruledes (osv.). Landsm. V. 6: 118 (1891). Det vart kafferep. Sjödin StHjärt. 220 (1911). Då det vart vardagen bar någon av oss penningarna till Karl Orsa. Lindgren OrmVäg 72 (1982). — jfr O-VORDEN. — särsk.
a) i förb. med prep.-uttr. inlett av av angivande varav ngt uppkommer osv. (jfr BLIVA, v. II 2 b); särsk. i sådana uttr. som av det l. det varder intet (jfr BLIVA, v. II 2 b α). Thet är wisseligha wordet en spittelsko sårnat aff then byldenne. 3Mos. 13: 20 (Bib. 1541). Man .. tänkte på att i Viborg anlägga en ny biskopskyrka, men deraf vard intet. Hildebrand Medelt. 1: 57 (1879). Det vart bara slarvsylta av dem. Lo-Johansson TvivlIdr. 17 (1931).
b) (numera mindre br.) i p. pf. i förb. med hjälpverbet vara för att bilda pf. l. pluskvampf.; förr äv. ss. attributiv satsförkortning. Lucidor (SVS) 218 (1671; uppl. 1997). Den då vordna bibliska stilen. Franzén Minnest. 3: 514 (1842). Psykologins uppgift är att söka förstå själslifvet sådant det är, men dertill erfordras jemväl att förstå, huru det är vordet. Rein Psyk. 2: 121 (1891).
c) (numera bl. ngn gg) i p. pr. i adjektivisk anv.: som håller på att uppkomma l. bli till, blivande (se BLIVANDE, p. adj. 2), i vardande (se e slutet); äv.: framtida l. tillkommande. Ehrenheim Phys. 1: 11 (1822). Då den juridiska bildningen i Frankrike eftertraktas icke blott af vardande fackmän. Torpson Eur. 1: 152 (1895). Den vardande utvecklingen ligger fördold för våra blickar. SvD 19/9 1898, s. 1. Genom Hanna Paulis tavla .. lever minnet av denna krets kvar för vardande släkten. Linder Sällsk. 97 (1918). De stora, vardande tankarna självdog och kvar fanns terpentinhuvudvärken. Johnson Slutsp. 262 (1937).
d) (†) i inf. i substantivisk anv. (ss. n.): vardande (se e). Det sanna esse är i identiteten emellan det oändliga varda och det ändliga vara. Ehrenheim Phys. 1: 278 (1822). Östergren (1966).
e) ss. vbalsbst. -ande, om förhållandet l. företeelsen att ngt l. ngn blir till, tillblivelse (jfr BLIVANDE, sbst. 2). Atterbom PhilH 162 (1835). Det ligger över alla (Beethovens) verk en oro, .. ett ständigt lidelsefullt vardande. Norlind AMusH 614 (1921). Liksom människorna förr spekulerade över materiens vardande, men uppgivit detta sedan erfarenheten visat, att materien är oförstörbar .. , likaså (osv.). Bolin KemVerkst. 176 (1942). Vardandet var för Herakleitos inte bara ett fenomen i verkligheten, det var verkligheten själv. Gerholm NatFilFys. 69 (1971). — jfr MÄNNISKO-VARDANDE. — särsk. i uttr. (vara l. befinna sig o. d.) i vardande (i sht förr äv. under vardande l. i sitt vardande), (vara osv.) i (sin) tillblivelse, (vara osv.) på väg l. på gång (att bli till l. förverkligas). Gud är beständigt i sitt wardande, men han är ännu icke. Melin JesuL 1: 10 (1842). En ny nation i vardande. Kjellén Storm. 2: 100 (1905). Ett flertal gårdar (har) redan uppförts, och fler äro under vardande. VästerbK 1927, nr 153, s. 5. (Bolaget) som då befann sig i vardande. Abenius Drabb. 12 (1950). Redan fanns det tecken som tydde på att en politisk restauration var i vardande. Östling NazSensm. 226 (2008).
f) i pr. konj. i vissa specialanv.
α) (vard.) i det interjektionella uttr. tvi vale (förr äv. varde l. vali) (se TVI I c), i sht förr äv. fy vale (se FY I d).
β) i det (från ä. översättningar av bibelns skapelseberättelse hämtade) stående uttr. varde ljus; i sht oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr LJUS, sbst. 9, 11), särsk. substantiverat, om känsla l. förnimmelse av (gryende) hopp l. (framtida) lycka o. d. Och Gudh sadhe, warde liws, Och thet wardt liws, Och Gudh sågh liwset at thet war gott. 1Mos. 1: 3 (Bib. 1541). Det var som om .. ett varde ljus .. ekat genom ruinerna av hans sönderfallna värld. Hellström Malmros 332 (1931). Varje kväll då han tänder läslampan säger han: VARDE LJUS! En ritual. Det är som om han menar att det ska bli ljust inne i huvudet. Knutsson Kjærstad JagBrödWalker 17 (2009).
γ) [utvecklat ur β] (numera mindre br.) i substantivisk l. mer l. mindre interjektionell anv., om (l. ss. uttr. använt vid) utförandet av gudomlig l. mer l. mindre storslagen skapelseakt; förr äv. övergående i bet.: tillblivelse l. vardande (se e). (Uttrycket passar) Hr. K. .. som alt stort passar det lilla; som et varde! passar en af de små i Himmelriket. Thorild (SVS) 2: 44 (1784). Det Gudomliga Varde genljuder ännu lika allsmäktigt genom verlds-alltet. Fries BotUtfl. 2: 24 (1852). Grunddraget i Mississippi-landskapen är en ödekaotisk formlöshet. Man tror sig försatt i en skapelse, som ännu befinner sig i sitt varde. SvT 1852, nr 200, s. 2. Östergren (1966).
2) ss. kopulaverb (o. i anv. som utvecklats härur): utveckla sig l. övergå till att vara l. börja vara (sådan l. sådan l. det l. det l. så l. så), bli (se BLIVA, v. II 1).
a) i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad (jfr BLIVA, v. II 1 a); särsk. dels i opers. konstruktion (jfr BLIVA, v. II 1 a γ), dels i p. pf. (se särsk. δ, ε). G1R 1: 158 (1523). Förlåter idher icke vppå orett och welde. Och warden icke fåfengelige. Psalt. 62: 11 (öv. 1536). Dhen som altijd wil hämpnas sin harm, han warder sidst både vsel och arm. Törning 23 (1677). Det warder dock fullkomligt nog, om afsigten .. därigenom winnes. Brunkman SvGr. 5 (1767). Det vart tyst i rummet. Sjödin StHjärt. 168 (1911). Hon vart förbannad för att du gängade den där syrran. Östergren SistCig. 426 (2009). — jfr FULL-, FÄRDIG-, HELIG-, KÄR-, LEDIG-, MYNDIG-, NY-, ODÖDLIG-, SJÄLVSTÄNDIG-VORDEN m. fl. — särsk.
β) (numera mindre br.) i uttr. varda död, dö (jfr BLIVA, v. II 1 a α). Menniskior ähro här af hunger dödhe wårdne. HB 1: 75 (1633). Han vart dö – när var det nu – sextifem på hösten. Fridegård LHård 82 (1935). Ekman Häxring. 112 (1974).
γ) med predikatsfyllnad bestående av p. pr. av vissa (intr.) tillståndsverb (jfr BLIVA, v. II 1 a ε); i ä. språkprov ibland utan klar avgränsning från 4 b. Längre mot polerna varda till sist kölden och döden allena herskande. Svensén Jord. 69 (1884). Isen vart (fläckvis) liggande bar. Forsslund Djur 201 (1900). Hon vart stående vid spisen och såg med plötslig förfäran på sin dotter. Delblanc Vint. 89 (1974).
δ) (numera nästan bl. skämts. l. arkaiserande) i p. pf. i förb. med hjälpverbet vara för att bilda pf. l. pluskvampf. Psalt. 65: 4 (öv. 1536). Efter the Svenske .. så myckit mechtigare vore vordne till siöss. LPetri Kr. 140 (1559). Att han där igönom ähr ofärdig wården. 3SthmTb. 9: 207 (1617). När vi äre gamle vordne. Franzén Pred. 1: 82 (1841). Per är vorden morsk för den oväntade förbättringens skull, tvär som vanligt, och stum. Aurell NBer. 94 (1949).
ε) [utvecklat ur δ] (numera i sht arkaiserande) i p. pf. ss. huvudord i attributiv satsförkortning. Den alt mera rygtbar vordne och mycken upmärksamhet veckande åkerjords-tvisten. HH XXXII. 1: 14 (1774). Den dystra tid, då hans af begynnelsen starka kroppshydda, i förtid vorden skör genom brännande sinnesrörelser och sjelfuppoffrande mödor, småningom kände sig mer och mer sönderbrytas. 2SAH 20: 196 (1840). Brilioths stora, klassiskt vordna arbete. KyrkohÅ 1959, s. 73.
b) i förb. med substantivisk predikatsfyllnad (jfr BLIVA, v. II 1 b); särsk. i p. pf. (se α, β). Thå han wort me(n)niskia. GlHebr. 2: 16 (NT 1526). Sigismundum, then sedhan wardt Konung j Påland. Bureus Påw. A 3 b (1604). Fartyget, som var oförsäkrat, vart vrak, men besättningen räddades. KarlstT 1895, nr 1702, s. 2. Denna gossegestalt väckte ovillkorligen undran om vad som skulle varda hans uppgift och hans öde. Höglund Branting 1: 91 (1928). — jfr KROPP-, MÄNNISKO-VORDEN. — särsk.
α) (numera i sht arkaiserande) i p. pf. i förb. med hjälpverbet vara för att bilda pf. l. pluskvampf. Ath tw är worden syndenes fiende aff kärleck, och ecke för ty ath tw rädhes för pinone. OPetri 1: 90 (1526). Är denne gode Qwinna fuller worden modher men icke Brudh. VDAkt. 1688, nr 759. Riksdagen var vorden det viktigaste medlet för samhällsklassernas eller ständernas samverkan med regeringsmakten. Ahnlund GA 175 (1932). Att Hjalmar Söderberg ligger i tiden, att han är vorden en klassiker med liv i nutid torde vara höjt över all diskussion. KvällsP 25/11 2006, s. 6.
β) [utvecklat ur α] (numera mindre br.) i p. pf. ss. fristående l. attributiv satsförkortning. Columbus (SVS) 1: 74 (1674). Särdeles glada voro de aftnar, som tillbragtes hos den då nyss domkyrkosyssloman vordne och i Domtrapphuset boende Börjesson. Atterbom Minnest. 2: 240 (1849). Vorden professor var hans akademiska bana icke därmed afslutad. Flensburg o. Collin 125 (1912, 1915).
c) i förb. med predikatsfyllnad inledd av konj. som l. såsom, förr äv. lika som (jfr BLIVA, v. II 1 c). Ty mitt folck är wordet lijka som en borttapat hiord. Jer. 50: 6 (Bib. 1541). Det är högmodet som drifver henne, at vilja varda såsom Gud. Kellgren (SVS) 4: 357 (1779). Jenny kramade sig fast, vart som en katt. Sjödin StHjärt. 225 (1911).
d) i förb. med predikatsfyllnad bestående av adv. l. prep.-uttr. (jfr BLIVA, v. II 1 d). Then för will, han för warder. SvOrds. C 7 a (1604). Såsom staden ännu skall varda af ringa medel, att dess betiente dermed intet lönas kunne, ty vill K. M:t (osv.). BtHforsH 1: 122 (1650). O att ej så vorde! Lovén Dante 2: 78 (1857). Nu är mycket vordet annorlunda. Höjer Sv. 2: 791 (1878). Allt efter det .. (Sthm) tillväxte .. vart tiggeriet där, som var tiggarmunkarnas egentliga inkomstkälla, av allt större betydelse. KyrkohÅ 1928, s. 176. — jfr FÖR-, SAMMAN-VARDA o. FÖRE-, IFRÅGA-, NÄR-VORDEN. — särsk. i förb. med prep.-uttr. inlett av till: bli (se BLIVA, v. II 1 d ζ (α’)) (till ngt l. ngn); äv.: resultera (i ngt) (jfr BLIVA, v. II 1 d ζ γ’), särsk. i uttr. varda till (ett) intet (se INGEN 4 h); förr äv.: lända (till ngt) (jfr BLIVA, v. II 1 d ζ β’). Warde the hogmodige til skam at the så falskeliga nidertryckia mich. Psalt. 119: 78 (öv. 1536). Tu äst iord, och til iord skal tu warda. 1Mos. 3: 19 (Bib. 1541). Ingenting kan utifrån ingå i psyke, den kan ej varda till annat, än hvartill den har anlaget hos sig sjelft. Rein Psyk. 2: 106 (1891). De drömmar om ett frihetens rike som efter ett sekel vart till dagens masskonsumtionssamhälle. Expressen 5/4 1991, s. 4.
3) [utvecklat ur 1, 2 b] (†) i p. pf. i adjektivisk anv.: före detta, tidigare. Cygnæus 5: 355 (1856). Hvarje vorden elev skall alltid med högaktning och tacksamhet erinra sig denne skicklige och ädle lärare. Nordlund Skolförh. 50 (1893). FinKyrkohSP 4: 352 (1905).
4) (†) ss. hjälpverb för att uttrycka futural (i ipf. äv. konditional) bet.: komma att (se KOMMA, v. I 12 c) l. skola (se SKOLA, v.3 I 7).
a) [jfr motsv. anv. i mlt., mht., t.] i förb. med huvudverb i inf.; ngn gg äv. med utsatt inf.-märke. Saa att oss icke ær møgeliigt medh cronones jngeldh alla enasth them forløssa, mindre en wij worde litha tiil riigesens Jnbygeres hielp och bestondt. G1R 1: 224 (1524). At gud alzmectig warder at senda sit harda straff öffuer oss alla. ÄARäfst 205 (1595). Om .. (ämbetet) som här til skiedt är skulle administreras; warda Oordningar aldrigh kunna botadhe blifva. Gustaf II Adolf 8 (c. 1620). Tidender åm Lüdzens åpgefvande .. varder E. H:tt uthaf min sidste skrifvelsse förnummit hafva. OxBr. 8: 6 (1625). De flere Respective Herrar uti Högl: Kongl: Collegio Medico, wordo derwid icke undandraga deras behiälpsamhet. HdlCollMed. 1/6 1733.
b) [jfr motsv. anv. i mht., ä. t. o. lat.] i förb. med (tr.) huvudverb i p. pr.; jfr 2 a γ o. BLIVA, v. II 1 a ε slutet. Som the tiilförende tiil Gudz tiænist skicket oc utgiffvit haffve eller hær epter giffvande oc tiilskickende varde. G1R 1: 34 (1522). Thin hustrw Elizabeth wardher födhandes tigh en son. Luk. 1: 14 (NT 1526; Bib. 1541: skal födha). Bortt med högmod .. och thylika gerningar, som hafwa öfwer osz dragit sådana Gudz straff, och ännu draga, och dragande warda, så lenge wi them giöre. Swedberg SermCens. 151 (1712). Konungen (ville) genom Secreteraren underrätta Academien om det Beslut, Hans M:t vorde tagandes. SAD 1: 359 (1789). En hel del annat som du snart varder skådande. Bergman Patr. 132 (1928).
5) ss. hjälpverb i förb. med huvudverb i p. pf. (förr äv. i (neutr. sg. motsv.) sup.) för att bilda omskrivet pass.: bli (se BLIVA, v. III). Utan Hans Nade skall varda aatspord. G1R 1: 3 (1521). Helgat warde titt nampn. Cat. 1562, s. A 3 b. Så warder här vthaf Rijket vthfördt Elgzhuder, och åther in igen andre ringe wahrur, som man til Kläder bruker. Stiernman Com. 1: 504 (1606). Där ward myket druket. Ekeblad BrClEkeblad 29 (1650). Följande åhr .. wardt mig af Biskopen i Westrås .. tillåtit at få öfwa mig i predikande. Och wardt mig emne och tilfelle gifwit, emedan jag vti Doctor Brunneri hus ännu war. Swedberg Lefw. 43 (1729). Det må häfdas, att för Sverge valet stod emellan att eröfra och att varda eröfradt. Hjärne SvFräm. 53 (1892, 1908). Han vart kallad tillbaka, fast han var död. Lo–Johansson Stat. 1: 37 (1936). — särsk. (†) i p. pf. i förb. med hjälpverbet vara för att bilda pf. (l. pluskvampf.); i bisats ibland äv. utan hjälpverbet. Hwad såsom tilförenne emellen oss är påbegynth wårdett. E14R 1561, 1: 218 a. Therföre ähre wij nu förorsakedt wardne att lathe them ransake (osv.). AktsamlKungsådreinst. 64 (1583). När nu bölden öpnad worden, låtes Ettret eller Waret wäl utflyta. Block Pest. 77 (1711). Hwetebrön, som .. wid kongl. Håfwet äro förbrukte wordne. HovförtärSthm 1728, s. 2866. Patentbyrån (har) denna dag å nedannämda uppfinningar meddelat patent, räknadt från den dag, som i hvarje särskildt fall är vordet angifvet. VL 8/11 1893, s. 1.
1) bli av (se bliva av 1); särsk. dels opers., dels i nekande sats (jfr bliva av 1 c). Hes. 13: 8 (Bib. 1541). Skal tå något gott warda vtaf på thenna stundenne, så är thet thet bätsta rådet, at wi wende osz til Jesum Christum. Swedberg SabbRo 1465 (1687, 1712). Det vardt emellertid ingenting af med det tillämnade åtalet. 3SAH 5: 108 (1890).
2) i uttr. varda av med ngt l. ngn, bli av med ngt l. ngn (se bliva av 3 a, c). G1R 15: 276 (1543). Then prest, som röijer heemligh schriftermåll etc., warde af medh sitt prestaembete. Rudbeckius Kyrkiost. 29 (c. 1635). Bonden gieck sin wäg och war gladh, att han wart åf med (sin son) Cnees. Landsm. XI. 1: 118 (1702). —
VARDA TILL10 4. [fsv. varþa til] bli till (se bliva till 2). Columbus (SVS) 1: 74 (1674). Innan den här förbannade krogen vardt till vid kyrkan! Zeipel Set. 3–4: 64 (1847). —
Spalt V 378 band 37, 2014