| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÄRDIG fæ3rdig2, adj. -are (i bet. 2, 3; Schroderus Os. III. 1: 61 (1635) osv.) ((†) -ere GR 25: 121 (1555), BtFinlH 2: 330 (1670); superl. -est VDAkt. 1688, nr 727 (: tienstfärdigeste)). adv. FÄRDELIGA (†, Linc. (1640; under gnaviter)), FÄRDIGT (GR 12: 80 (1538) osv.).
a) om person l. lem o. d.: vid krafter o. hälsa, frisk, helbrägda, oskadd; särsk.: som har sina lemmars fulla bruk resp. (om lem): som är fullt brukbar l. rörlig (motsatt: lytt, ofärdig); numera nästan bl. i förb. frisk och färdig, stundom flink och färdig; förr äv. i förb. fri och färdig. GR 2: 214 (1525). (Den bortvissnade handen) wort ferdog såsom then andra. Mat. 12: 13 (NT 1526). En wel färdigh karl then ther hwarken är halt eller blind. OPetri Clost. D 4 b (1528). Efter som han en bonde hafuer huggit förderfwa, så att han aldrig blifwer färdigh. SUFinlH 5: 243 (1617). Innan Sex Dagar war (den sjuka) Handen frij och ferdig. Kempe Graanen 97 (1675). Vår Broder med oss gick, fullkomligt frisk och färdig. Kolmodin QvSp. 2: 302 (1750). De i alla lemmar färdige. Carlstedt Her. 3: 276 (1833). Nu ville hon, att han vore frisk och färdig som för tio, femton år tillbaka! Sjödin StHjärt. 30 (1911).
b) (†) om sak: som befinner sig i godt stånd l. skick, duglig, användbar; ofta i förb. göra färdig, sätta i godt stånd (igen), iståndsätta, reparera; ngn gg i förb. fri och färdig. At the .. henne (dvs. Lidköpings stads bro) byggie oc färdige holle. GR 6: 297 (1529). (Hiskia) lät vp dörenar på Herrans Hws .., och giorde them ferdigha. 2Krön. 29: 3 (Bib. 1541; Bib. 1917: satte dem i stånd). (I staden) är hwarcken tornportar eller anner befestninger wäll färdige. GR 14: 239 (1542). Hwijtelök .. håller sig länge färdig om han hänges vp i Wärman. IErici Colerus 1: 147 (c. 1645). Allehanda Boo- och Åkerredskap som till ett fullkombligit Huusshold tienar, finnes fridt och färdigt. BoupptSthm 3/7 1686. (Karl XI) hade (vid sin död) rikedom och en färdig armée. HSH 7: 201 (c. 1750).
2) (numera, utom ss. senare led i ssgr., bl. ngn gg i högre stil, med ålderdomlig prägel, l. arkaiserande) skicklig, kunnig, övad, förfaren, duktig (i ngt), förr äv.: fallen l. lämplig (för ngt); numera bl. med bestämning inledd av prep. i, förr äv. med bestämning inledd av på l. till l. med inf. utan inledande prep.; förr äv. om utövning av ngt o. d.: som vittnar om skicklighet osv., god, duktig, säker; förr äv. ss. adv.: skickligt, duktigt, ledigt, med färdighet, stundom: grundligt l. ordentligt o. d.; jfr FÄRDIGHET 1. GR 11: 214 (1536). Han war til Skapnaden karsk och på Tungan färdigh. Girs G1 74 (c. 1630). (Augustinus) war mächta färdigh til at tala och disputera. Schroderus Os. 1: 541 (1635). The kunde tala Grekiske och Latin så ferdigt som theras Modhersmåål. Därs. 2: 309. Her Peder Baner vore tienligast och färdigast att förestå denne charge. RP 8: 91 (1640). Ingen ting är aff honom vnderlåtit, .. aff hwilket han kunde .. göra sigh til Krijgzståndet skickelig och färdig. Emporagrius LTorstenson 6 (1651). Färdig i sadlen. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Hans öfningar i jagt gjorde honom till en färdig skytt. Hallenberg Hist. 1: 22 (1790). Modersmålets fria och färdiga handhafvande uti tal och skrift. TLär. 1846—47, s. 334. (Gylfe) var .. färdig i att förvända syn på folk. Rydberg Myt. 1: 27 (1886). Han var färdig i alla slag af vapenlekar. Ahrenberg StRätt 86 (1899). — jfr FINGER-, KONST-FÄRDIG.
3) (†) rask; lätt; snabb; ss. adv. äv.: genast, utan uppskov l. dröjsmål. Linc. (1640; under prompte). Til at så mycket färdigare, kunna ladda och skiuta, plägar man (osv.). Söderman ExBook 55 (1679). En prompt och färdig Förloszning. Hoorn Jordg. 1: 241 (1697). The låto färdigt ske hvad brefvet them befalt. Kolmodin QvSp. 1: 513 (1732). Crediten .. beror hufvudsakeligen på en färdig execution. Liljestråle PVetA 1775, s. 45. — jfr FOT-FÄRDIG.
4) beredd, redo, tillreds, i ordning o. d. — jfr KRIGS-, MARSCH-, RES-, SEGEL-, SKJUT-, SLAG-, STRIDS-, TRYCK-, UT-, VÄG-FÄRDIG m. fl.
a) om person: beredd, redo, rustad, parat (till ngt l. att göra ngt); ofta (jfr 6) med tanke särskilt på att de (för ett förehavande) nödiga förberedelserna blivit avslutade, ”klar”. Göra, hålla sig färdig (till ngt l. att göra ngt). Färdig till strid. Vara färdig till (av)resa. Stå färdig att gå ut. Om du är färdig, så gå vi nu. Färdig i god tid. Her Steenn .. giorde .. sigh medh thet folch hann .. ihop kunde vpbrijnnge färdigh och drogh uth emoot (den danska hären). HT 1914, s. 251 (1562). Medh reda, thet är, färdige witnen. Stiernhielm VgL 112 (1663). Vid Götheborg beordrades General Lieuten. Reinhold Rhebinder, at hålla sig färdig at vid första vinck agera emot Danmarck. Nordberg C12 1: 106 (1740). Nu är jägarskaran färdig. Hejsan! öfver berg och dal! Tegnér (WB) 5: 128 (1820). Då Herren Jesus var färdig att skiljas från de sina. Melin Pred. 2: 73 (1847). I alla händelser äro vi ju färdige till försvar. Rydberg Sing. 56 (1876; uppl. 1857, 1865: beredde). Snart satt jag färdig att börja mitt friarebref. De Geer Minn. 1: 101 (1892). — särsk.
α) (†) om krigsman o. d.: försedd med rustning (av vapen m. m.), utrustad (med vederbörliga vapen m. m.), fullt rustad, väpnad; i uttr. rida färdig l. vara färdig hos ngn o. d. äv. övergående i bet.: göra (rust)tjänst, tjäna (hos ngn). Holla iij (dvs. tre) karla ferduga tiil hestar oc harnisk. GR 2: 132 (1525). (Han skall hava) Frijhet och frelse på thenne gotz så länge han kan rida färdug på marken med j (dvs. en) godh hest och harnisk. Därs. 5: 204 (1528). Jwnckar Peter är hooss greeff Eriich fferdwch medt vi (dvs. sex) hestar BtFinlH 3: 66 (1536). Medh honom woro twhundradhe tusend (man) som medh boghar och sköld ferdighe woro. 2Krön. 17: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: väpnade). GR 29: 442 (1560).
β) i l. ss. kommandoord.
α’) (†) mil. i uttr gören eder färdiga! kommandoord för intagande av färdigställning med geväret. Söderman Ex Book 59 (1679). Weste (1807).
β’) mil. i uttr. färdiga till eld! kommandoord på vilket lägsta lämpliga färdigställning intages.
γ’) mil. i uttr. färdiga till stöt! kommandoord på vilket utgångsställning för inövandet av bajonettstrid intages.
δ’) sjömil. i uttr. färdig! kommandoord varvid, sedan kanonen blivit ungefärligen inriktad, kanonkommendören håller sig klar att avfyra skottet. Ramsten NautHlex. 56 (1866). Ombord i Benbow åtgick det med dess 110-tons kanon från kommandoordet ”ladda” till ”färdig” 2 1/2 minuter. TSjöv. 1891, s. 108.
γ) (numera i sht vard.) övergående i bet.: villig, redobogen (till ngt), äv.: benägen, böjd (för ngt); i uttr. vara färdig att, äv. (i sht mera utpräglat vard.): ha lust att, ”vara i stånd” att, stundom: vara ivrig att; förr äv. ss. adv.: villigt, gärna. Färdig att lyda genast. För sin kärleks skull var hon färdig till allt (l. att offra allt). Hon är alltid färdig att hjälpa. Jag vore färdig att tro att (osv.). Preutz Kempis 207 (1675). En hel Esquadron Academiske Bussar .. färdige at svärja på de vise Mästares ord. Dalin Arg. 1: 140 (1733, 1754). Man (har) .. färdigt bevisat sådana dödom den heder, som dem tilkom. Wettersten Forssa 43 (c. 1750). Säg hur du vill, jag är genast färdig. Tegnér (WB) 5: 117 (1820). Gikten .. sticker i mitt venstra ben, så att jag ibland är färdig att jemra mig som ett barn. Rydberg Ath. 246 (1859). Han är alltid färdig att urskulda sig. WoH (1904). (†) Med färdigt mod att lyda och att strida, / Han (dvs. odalmannen) böd ett stålsatt bröst mot lyckans skott. Geijer I. 3: 178 (1811).
b) om sak: redo, tillreds, i ordning, iordningställd (för ngt visst syfte); ofta (jfr 5) med tanke särskilt på att de förberedande arbetena för ngt blivit avslutade: ”klar” (för ngt). Allt var färdigt för utställningens öppnande. Tåget stod färdigt att avgå. Färdig att användas l. för (omedelbar) användning. Wår egin scriffuere .. skall .. holle oss the munster zedler ferdege. GR 11: 7 (1536). (Vi) funno .. een hoop Muulåszner .. färdige, att beledsaga osz til Skeppet. Kiöping Resa 37 (1667). Iagh haar några skrifter färdiga til trycket. Hiärne Orth. 1 (1717). Capitain .. befallte giöra färdigt att segla. Roland Minn. 47 (c. 1748). Fruktträden äro .. färdiga att afhöstas. Ödmann StrFörs. 1: 365 (1799). Kanonen .. (skall) göras ”färdig” för skott. Wrangel SvFlBok 145 (1898). Kom nu, maten är färdig. Sjödin StHjärt. 165 (1911); jfr 5. — särsk. mil.
α) (†) i uttr. färdigt gevär, färdigställning. ExInf. 1871, s. 88. jfr: Vi med färdigt gevär äro här, äro där, / Hvarhälst det på trummorna slås. Tengström Kipling 6 (1899).
β) i kommandoorden färdig pjäs! färdigt batteri! på vilka en artilleripjäs resp. ett batteri skall göras färdig(t) till eldgivning. ExFästnArtill. 1915, s. 81, 97.
c) [anv. utvecklad ur a o. b] (numera i sht vard.) med följande inf., om person o. sak: stå i begrepp (att); vara nära (att), vara på vippen (att), hålla på (att). Hon var färdig att svimma, digna av trötthet. Huset är färdigt att ramla (när som helst). Hos dem, som äro färdige at stiga ned i grafven. Dalin Arg. 1: 129 (1733, 1754). Sitta icke nu åter igen uti min Nåldyna 2 stycken Knappnålar, den ena krokug, och den andra färdig at falla ut. Stagnell BSjelfklok 4 (1753). (Karmides har härmat Jonas) så att Rakel varit färdig att kikna af skratt. Rydberg Ath. 125 (1859). (Djuret) sväller .. ut, så det är färdigt att spricka. Wigström Folkd. 1: 123 (1880). Andersson Kal. 10 (1906). — jfr BRIST-, DÅN-, DÖD-, FALL-, GRÅT-, HÄNG-FÄRDIG m. fl.
5) fullbordad, bragt till slut, avslutad, fullgjord, utarbetad o. d.; undangjord, ”klar”; om maträtt o. d.: tillredd, tillagad; om ngt som växer l. utvecklar sig o. d.: fullt utbildad l. utvecklad, mogen; i sht förr äv. om naturprodukt o. d.: färdigbildad; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl. Göra l. få ngt färdigt i tid. Huset byggdes färdigt på tre månader. Färdig vara (särsk. motsatt: halvfabrikat). Har du packat färdigt än? Fix och färdig (vard.; jfr FIX 4). J thet samme, thetta breff aldelis färdigt och försäglett war, finge wij .. titt .. breff. GR 15: 89 (1543). Horn .. hadhe begyntt en skantz, dän och nu färdigh är. OxBr. 5: 448 (1627). Betänckandet var nog vidlyftigt at kunna blifva färdigt tils i morgon. HSH 16: 228 (1769). Detta alkali förekommer sällan färdigt i naturen. Berzelius Kemi 1: 252 (1808). (Friheten) är icke till såsom en färdig egenskap, som skall hvila; den är ett anlag, som skall utvecklas. Genberg VSkr. 1: 89 (1874). Revolutionen .. var färdig i sinnena. Hedin Rev. 32 (1879). Detta ansikte föreföll redan färdigt, som om det mognat under en varmare sol. Lundegård Tit. 24 (1892). Buskarna med redan färdiga hängen. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 22 (1901). — jfr FLYG-, FULL-, GRODD-, HALV-, KALV-, PROV-, PUPP-FÄRDIG m. fl. — särsk.
a) pregnant, om vara o. d.: som hålles färdiggjord på lager o. d. (o. kan fås utan förutbeställning); färdigberedd, färdiglagad, färdigsydd l. färdigmonterad osv. Färdiga kläder, hattar, skor. Köpa allting färdigt i charkuteriaffären. (Medicinkulorna) hållas aldrig färdiga. Nyblæus Pharm. 122 (1846).
b) om person (stundom om djur): fullt utvecklad l. utbildad (i allm. l. i ngt visst hänseende); mogen; utlärd. Almqvist AMay 82 (1838). Vid födelsen är menniskan ännu icke på långt när färdig. Cederschiöld QvSlägtl. 3: 121 (1839). Nu var Hazelius alltså en färdig man. Wieselgren Samt. 48 (1871, 1880). Färdig blifver en (rapphöns-)hund aldrig med mindre än han gjort sitt första fält. Bergström HbJagtv. 132 (1872). En redan färdig skald. Vasenius Top. 1: 415 (1912). Att dominikanen .. hade slutat med sina studier och var ”färdig”. Schück i 3SAH 27: 71 (1915).
c) (ofta med klandrande bibet.) en gång för alla avslutad, som fått sin slutgiltiga form l. nått den utveckling som kan nås, oföränderlig, fast, fixerad; i sht om åsikt o. d. En fin och behaglig liten qväkerska, med den stämpel af något fridfullt och färdigt, som utmärker qvinnorna af denna religionssekt. Bremer NVerld. 1: 127 (1853). Presten med sina färdiga åsigter om alt. NordT 1886, s. 226. Du är på alldeles falska vägar med ditt färdiga omdöme. Tavaststjerna UngaÅr 23 (1892).
d) i sht estet. om stil, komposition o. d.: fullgången, mogen, fulländad. Stilen var ledig och fängslande, och om också kompositionen ej alltid var färdig (så osv.). FinBiogrHb. 430 (1896). Formen (i Tavaststjernas ungdomsdiktning) är sällan färdig. Söderhjelm Tavaststj. 24 (1900).
e) (vard., skämts., eg. ironiskt) beträffande vilken l. vilket ”saken” är avgjord l. ”klar” l. uppenbar o. d., ofta övergående i bet.: slut, förbi; om person särsk. i fråga om dryckjom: som fått vad han tål. Kan jag ett enda glas i honom narra, / Till det som förr i qväll han druckit har, / Så är han färdig. Nicander 2: 776 (1825). Nu förstår jag att Hellas är färdigt. Strindberg HMin. 1: 149 (1905). De vägfarande jag möter stirra på mig som på en galning: ”Så där ja, nu är han färdig!” Engström Äfv. 98 (1908). Du är dock färdig för längesen! Hallström K11 30 (1918).
f) (vard.) i uttr. nu är (l. då var) det färdigt o. d., det behöves (l. behövdes) icke mer (för att ngt visst skall l. skulle inträffa); nu bryter det löst (l. då bröt det löst); ”nu är (l. var) hin lös” o. d. Då är det färdigt. Jag får lämna hus och hem. Andersson Terentius 15 (1896). Man (dvs. arbetaren) får en berättigad förmaning af sin verkmästare .. — tvärt är det färdigt. SvTidskr. 1911, s. 20. Så snart en vagn visade sig på vägen utanför pioniärskogen var det färdigt (dvs. då sköto ryssarna genast). Berg Krig. 81 (1915).
6) om person: som har avslutat arbetet (med ngn l. ngt) l. gjort (ngt) färdigt, ”klar”; i uttr. vara färdig med ngn särsk. pregnant: ha ”gjort undan” (med ngn), ”avfärdat” (ngn), kommit till rätta (med ngn), besegrat (ngn) o. d.; äv. i överförd anv.: som icke längre finner anledning l. har lust l. bryr sig om att syssla (med ngn l. ngt), trött l. mätt l. utledsen (på ngn l. ngt). Han blir aldrig färdig, ofta (vard.): han är mycket långsam av sig. Med honom skall jag snart bli färdig. Polacken (skall) gärna göra fred med oss, så länge (dvs. till dess) han blifver färdig med Ryssen. RP 4: 10 (1634). Jag förhoppas innan månadhz tijdh blifua färdig därmedh (dvs. med det pågående arbetet). OxBr. 11: 232 (1644). At de, som vällja Electorerne, ey kunna blifva färdige på några timar. 2RARP 4: 19 (1726). Ingen (må) tro, att han genom läsningen af vår uppsats blir färdig med Kierkegaard. (Cavallin o.) Lysander 27 (1851). Mot slutet af 1840 var (jag) färdig med hofrättsexamen. De Geer Minn. 1: 52 (1892). Nu, när hon sett och hört (sällskapslivet) .. på nära håll, tyckte hon sig vara färdig därmed för alltid. Lindhé Ledf. 17 (1903).
Sammansättningar (i allm. till 5).
Anm. 1:o Till bet. 5 kunna ssgr bildas i mycket stort antal med verb ss. senare ssgsled o. med bet.: företaga den l. den proceduren med (ngt), tills det blir färdigt, (fortsätta o.) avsluta den l. den proceduren med (ngt) o. d., t. ex. FÄRDIG-ARBETA, -BAKA, -BEREDA, -BILDA, -BLANDA, -BORRA, -BYGGA, -DANA, -DUKA, -FORMA, -GJUTA, -GRÄDDA, -GÖRA, -HUGGA, -KLÄDA, -KNÅDA, -KOKA, -LADDA, -LASTA, -MALA, -MURA, -MÅLA, -PACKA, -SKRIVA, -SMIDA, -STEKA, -SY, -TIMRA osv. Av dylika ssgr, vilka företrädesvis, i några fall uteslutande, anträffats i p. pf. l. ss. vbalsbst., upptages här nedan bl. ett starkt begränsat antal. 2:o. I st. f. ssg med ett p. pf. användes i ä. tid ofta adverb o. p. pf.; numera tillhör detta språkbruk endast den finl. svenskan. Ex.: Kopparplåtarne, som skulle bepryda detta Verk, äro aldeles färdigt stuckne. Björnståhl Resa 1: 281 (1771). Kasta nu litet björkris på golfvet, bred några renhudar deröfver, så har du byggnaden färdigt inredd. Castrén Res. 1: 123 (1842). Elma hade med sig färdigt knäkta nötter. Forssman Gret. 137 (1897). jfr Bergroth FinlSv. 138 f. (1917).
-BEREDA, -ning. i sht i p. pf. till 5 a. Färdigberedda oljefärger. Färdigberedt lin. QLm. I. 3: 20 (1833). De hvitgarfvade hudarnas färdigberedning består deruti, att (osv.). UB 5: 452 (1874). —
-BILDA. nästan bl. i p. pf.; i sht naturv. om ämne, organ o. d. Syrorna med sammansatt radical förekomma .. färdigbildade i organiska kroppar. Berzelius Kemi 1: 547 (1817). Hos djuret ligga alla organerne färdigbildade. Agardh Bot. 1: 162 (1830). Omkring 280 f. Kr. kan det ”Ætoliska förbundet” anses färdigbildadt. NF 1: 189 (1875). En .. färdigbildad mästare. Norlind AMusH 632 (1921). —
-BLIVEN, p. adj. Den nyligen färdigblefna Götha-Kanalen. Wallmark Resa 3 (1819). Svedelius Lif 212 (1887). —
-BRÄNNA, -ing. (i sht i fackspr.) med avs. på kalksten, tegel, porslin m. m.; i sht i p. pf. Erhållen färdigbränd, osläckt kalk. TT 1899, K. s. 57. Det färdigbrända porslinet slipas och poleras med sandsten m. m. UB 4: 426 (1873). —
-BYGGA, -nad (föga br., Bergman GotlVisby 10 (1858)). bygga färdig; äv. bildl.; i sht i p. pf. Carlstedt Her. 1: 289 (1832). Kanalen .. färdigbygdes på tre år. IllSv. 1: 440 (1873). Redan innan palatset var färdigbygdt, blef det ett förstörelsens rof. UVTF 12: 84 (1875). Därmed var hans världsåskådning färdigbyggd tillsvidare. Rydberg Varia 289 (1890, 1894). —
-GRÄDDA, v. i sht i p. pf. Björklund Kokb. 174 (1849: färdiggräddas). Tecken till att större bakverk äro färdiggräddade är, att de kännas liksom elastiska. Hagdahl Kok. 881 (1879). —
-GÖRA, -else (†, i bet. 2, Lind (1749; under verfertigung), CAEhrensvärd Brev 2: 209 (1798)), -ing, -ning; jfr -GÖRARE.
1) (†) mil. till 4 b, i uttr. färdiggjort gevär, ”färdigt gevär” (se FÄRDIG 4 b α). ReglInf. 1751, s. 152.
2) (i sht i fackspr.) till 5: göra färdig; i sht i p. pf. o. ss. vbalsbst.; i p. pf. äv. med mer l. mindre utpräglat adjektivisk bet.: färdigbildad, färdig; äv. oeg. o. bildl. Lind 1: 1599 (1749: färdiggjörelse). Djuphammare .. heter en lång spetsig hammare .. hvarmed kettlar och pannor m. m. utdjupas samt sedan färdiggöras för hand. Rinman 1: 433 (1788). Sålunda var nu menniskans andliga organism färdiggjord. Atterbom Siare 1: 88 (1841). Färdiggörningen (av läder), hvartill hör svärtningen, som vanligtvis utföres med ett upplöst järnsalt. TT 1896, K. s. 76. särsk. i p. pf. till 5 a: färdig. Färdiggjorda kläder. Westee (1842). SydsvD 1870, nr 1, s. 4. jfr: Allt är .. (i Berlin) så nytt, så färdiggjordt, så bestäldt. Böttiger 6: 158 (1835). —
-GÖRARE. (i fackspr.) vbalsbst. till -GÖRA 2; särsk. boktr. Larsen (1884). Färdiggörare .. särskildt utsedd sättare för maskinsättningens ordnande och korrigering. 2NF (1908). —
(4 b) -GÖRINGS-STÄLLNING. (†) mil. färdigställning; jfr -GÖRA 1. Björneborgare .. stodo med gevären i färdiggörings-ställning. Mellin Nov. 3: 168 (1837, 1867). —
(4 a) -HÅLLNING. mil. handling(en) att hålla sig l. förhållande(t) att vara beredd att omedelbart på order träda i tjänstgöring; förberedande mobiliseringsåtgärd. Äfven inom vårt systervapen höjas röster för en effektivare färdighållning. TSjöv. 1904, s. 467. —
-HÅLLNINGS-ORDER. mil. särsk.: order att hålla sig beredd att på ny order omedelbart träda i tjänstgöring; förberedande mobiliseringsorder. Militären (hade) fått färdighållnings-ordres och ammunition sig tilldelad. VFPalmblad i Tiden 1848, nr 89, s. 3. SFS 1900, nr 34, s. 6. —
-KLÄDA. nästan bl. i p. pf. När .. (Erland) var färdigklädd, kastade han bågen öfver axeln. Rydberg Sing. 17 (1857, 1865). Granen var färdigklädd med blommor, äpplen och pepparkakor. Topelius Läsn. 7: 41 (1891). särsk. i p. pf. till 5 a. Färdigklädda damhattar. Auerbach (1908). —
-KOKA. tr. o. intr.; i sht i p. pf. Morgonkaffet står i sin sotiga kittel färdigkokadt i kabyssen. Sturzen-Becker 2: 72 (1842, 1861). Salt lägges i spadet, hvarmed bringan färdigkokas. Hagdahl Kok. 429 (1879). —
(5 a) -KÖPT, p., adj. köpt färdig på lager (utan föregående beställning). Färdigköpta kläder. Färdigköpt .. linne. Wolter Symask. 21 (1866). (En) tydligen färdigköpt ulster — den satt illa över axlarna. Essén Vap. 15 (1917). —
-LAGA, v. med avs. på maträtt o. d.; särsk. i p. pf. till 5 a, om mat som hålles färdig till salu. Köpa färdiglagad mat. Nordström Matlagn. 53 (1822). (Timbalen) fylles med någon färdiglagad tillredning af kött, fisk (osv.). Hagdahl Kok. 671 (1879). —
-REDA, v. (föga br.) göra färdig, färdigbereda; i sht i p. pf.: färdigberedd, färdig. När nu gropen är färdigredd. Rejmers Koln. 80 (1868). Matställe, der kokt kött och andra färdigredda matvaror såldes. MeddSlöjdf. 1896, s. 106. —
-RIGGA. skeppsb. i sht i p. pf. Björkman (1889). Masterna och de båda skorstenarne (på ångfärjan) äro uppsatta och färdigriggade. VFl. 1909, s. 147. —
-RUSTAD, p. adj. Böttiger 3: 21 (1843, 1858). Danmark var (hösten 1772) icke färdigrustadt till krig. SvH 8: 8 (1904). —
-SKRIVA. i sht i p. pf. Protokollsutdraget (var) färdigskrifvet. Adlerbeth Ant. 1: 159 (c. 1792). Att jag på våren 1839 färdigskref min gradualdisputation. Svedelius Lif 337 (1887). Till sockenstämmorna brukade (Vougt) .. alltid medföra (i förväg) färdigskrifvet prot(okoll). Hagström Herdam. 2: 216 (1898). —
-SPÅR. tekn. spår (i spårvals) vari ett bearbetat stycke får sin slutgiltiga form o. dimension; ”slutspår”. Spåren .. erhålla .. namn af förberedande spår eller förspår samt färdigspår eller .. slutspår. JernkA 1890, s. 50. —
-STEKA. tr. o. intr.; i sht i p. pf. Björklund Kokb. 65 (1849: färdigstekt). Steken får därefter färdigsteka omkring 2—3 tim. HemKokb. 70 (1903). —
-STÄLLA. (i sht i skriftspr.)
1) till 4 b: göra i ordning l. redo, iordningställa (ngt för ngt visst ändamål). Färdigställande och sådd i läglig tid af den nya förädlingsserien. UtsädT 1898, s. 11. Men tidningen och cigarrerna! Det är ju som färdigställt för hans trevnad och behag. Hallström Ness. 105 (1919).
2) (i sht i fackspr.) till 5: göra färdig; i p. pf. äv. mer l. mindre adjektiviskt: färdigbildad, färdig. Tiden för hela anläggningens färdigställande utgjorde c:a 6 månader. TT 1895, Allm. s. 143. Icke ens till säxhundraårsjubileet föreligger en någorlunda färdigställd kritisk täxt af samtliga .. (Petrarcas) latinska arbeten. Wulff Petrarcab. 5 (1905). (En man) redan från moderlifvet färdigställd i de andliga hufvudkonturerna. Thyrén AkadTal 133 (1916). —
(4 a) -STÄLLNING.
a) i sht mil. (den) ställning som en skytt l. en soldat intager med sin kropp o. sitt gevär för eldgivning mot visst mål. För afgifvande af eld intages alltid dessförinnan färdigställning. ExInf. 1871, s. 96. Om vi gjorde min av att icke stanna intogo posterna genast färdigställning. Hedin Front. 708 (1915).
b) (mindre br.) fäkt. o. mil. icke reglementerad beteckning för utgångsställning vid inövandet av bajonettstrid o. för gardställning vid fäktning med florett o. sabel. Gardställning l. färdigställning, som är sjelfva utgångsställningen (i fäktning). NF 5: 559 (1882). —
-SY. särsk. i p. pf. till 5 a. SvTyHlex. (1851). Köpmännens magasiner fyllde sig efterhand .. med färdigsydda renskinnskläder. Castrén Res. 1: 294 (1852). Maria Kyhlzer rekommenderar färdigsydt linne. SDS 1894, nr 417, s. 1 (i annons). —
-TRYCKA, -ning. i sht i p. pf. Register öfver .. Författningar och Stadgar .. är nu färdigtryckt. SP 1809, nr 2, s. 4. Komplettmaskinen färdigtryckte 1,000 ark i timmen. 2NF 30: 96 (1919). —
-VALSAR, pl. tekn. valsar (i valsvärk) mellan vilka det bearbetade stycket får sin slutgiltiga form o. dimension. JernkA 1874, s. 253. —
-VORDEN, p. adj. (numera bl. ngn gg i högre stil) färdigbliven. (Thorilds) fyra år sednare färdigvordna Archimetri. Atterbom Siare 5: 133 (1849). Därs. VI. 2: 215 (1855). —
-VUXEN, p. adj. (i sht i fackspr.) om växt o. d.: som nått sin fulla utveckling l. den för dess användning nödiga utvecklingen; färdig; jfr -VÄXT. Färdigvuxen blomkål. Abelin MTr. 104 (1902). —
Spalt F 2134 band 9, 1926