Publicerad 1928   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 c α) FÖR-VARD, r. l. m. [fsv. forvardher, förpost, förtrupp] (†) förborg (se d. o. 1). 1VittAH 1: 217 (1755). —
(II 1 b β) -VARDA. [fsv. forvardha; jfr isl. fyrirverða] (†) förgås, gå under. Tu skalt icke öffuergiffua mijn siel j heluetet, och icke tilstädia, at tin Helge förwarder. LPetri Psalt. 16: 10 (1560). —
-VARDNA, se FÖRVARNA.

 

Spalt F 3528 band 9, 1928

Webbansvarig