| Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
1) (†) böjlig i leden; som kan ledas. När han brukat Electriciteten 3:ne gångor, var knäet ledigt. VetAH 1752, s. 307. Därs. 1813, s. 267.
2) rörlig; vig, smidig; lätt o. fri (i rörelserna); äv.: som har en fri o. otvungen hållning. Lediga rörelser. Hilmer .. trafvade ut .. (hästen), så at han .. hade bogarne lediga. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Men såsom en fågel mot himmelens höjd / Sig lyfter på lediga vingar. Ps. 1819, 424: 5. Han stod helt ledigt och samtalade. Almqvist AMay 34 (1838). Den fria och lediga gången. Hwasser VSkr. 1: 38 (1852). Östergren (1931). — särsk.
a) mil. o. gymn. i fråga om hållning, ställning, marsch o. d.; stundom motsatt: noggrann. Lediga! (ss. gymnastiskt o. militärt kommandoord). Ställningen bör vara ledigare .. än .. under gevär. Ling Regl. 13 (1836). Under marsch efter kommando-ordet ledige tillåtes truppen att föra kroppen och karbinen mera ledigt. EldhandvFältartill. 21 (1887). Hägg Flagga 55 (1937).
c) mer l. mindre bildl. om tungan. Adlerbeth HorSat. 90 (1814). Hertiginnan Charlotta var en älskvärd .. kvinna, begåfvad med .. en ledig tunga. SvH 8: 47 (1905).
d) i vissa oeg. l. överförda anv.; jfr c.
α) om dräkt, veck o. d.: som sitter l. faller löst o. fritt; äv. om hår o. d.: fritt o. löst hängande; förr äv. om person: som är lätt klädd. Mazeppa såg Konungen dageligen rida ut, mycket ledig och tuntklädder. Nordberg C12 1: 873 (1740). En fri och ledig skrud. Bellman (BellmS) 7: 43 (1777). Derpå tog han i hast linborsten från hyllan och redde / Lockarna ut, och ledige föllo de snart på hans skuldror. Runeberg 1: 89 (1832). Kjellberg GrekRomK 155 (1932).
β) om röst, tal, ton o. d.: otvungen, naturlig; lätt. Bergklint Vitt. 54 (1774). En mjuk och ledig qvinnoröst. Wetterbergh Penning. 397 (1847). En ledig talförmåga. 2VittAH 22: 372 (1861). Ledig ton. Auerbach (1911).
γ) om språkligt framställningssätt l. stil: otvungen; äv.: lätt; äv. om vers: flytande; äv. om tal, läsning o. d.: flytande. Moberg Gr. 76 (1815). Mitt modersmål .. / Ni talar ledigt. Atterbom LÖ 2: 186 (1827). Framställningen löper (hos Dalin) ledigt och jemnt. 2SAH 59: 351 (1882). Vårt ”bildade, lediga samtalsspråk”. Cederschiöld Skriftspr. 227 (1897). Det lediga språket tillhörande fraser. Noreen VS 1: 213 (1903).
δ) i fråga om ngns sätt att umgås med andra o. d. I sitt dagliga umgänge är han ganska ledig, nedlåtande och fri. Choræus Bref 22 (1799). Man började bekanta sig med varandra under litet ledigare former. SvD(A) 1933, nr 240, s. 26.
ε) om handstil: flytande, driven. SvTyHlex. (1851). En jämn handstil, inte just vacker och ledig, men tuktad. Swensson Willén 71 (1937).
ζ) tekn. i fråga om en konstruktionsdetaljs o. d. rörelse i förhållande till annan detalj: obehindrad, lätt; motsatt: trög. Möller (1790). Maschin, nyckel etc. som går ledigt. Weste (1807).
η) ss. adv.: utan hinder l. svårighet, lätt. Det gick lätt och ledigt. Det hinner jag ledigt få färdigt tills i morgon (vard.). JGOxenstierna 2: 50 (1796, 1806). Aldrig i hans lif hade en önskan gått så ledigt igenom. Strindberg Fagerv. 55 (1902). Kaldén .. påstås ledigt lura tre armenier. Nordenstreng EurMänRas. 183 (1917).
3) som icke är hämmad l. hindrad i sin rörelseförmåga (gm band, fängsel, börda, arbete l. dyl.), fri; ofta i förb. gå lös och ledig, gå fritt o. obehindrat, ha full rörelsefrihet. Om tu köper en Hebreisk trääl, han skal tiena när tigh j sex åår, på siwnde årena skal han vthgå frij och ledogh. 2Mos. 21: 2 (Bib. 1541). Tiuuren war hemtamd och wan gå ledig. Rudbeck Atl. 1: 278 (1679). Fröken Hedda ger Honom med den lediga handen en örfil. Envallsson AllaNögda 16 (1782). Skragge gick lös och ledig .. Hans drängpojke blef däremot fängslad. Annerstedt Rudbeck Bref clxxxii (1905). Folkdans. 75 (1923). (†) Strax jag (dvs. Potifars hustru) i honom (dvs. Josef) griper, / .. Men han sig ledig giör. Kolmodin QvSp. 1: 148 (1732). — särsk.
a) (†) i fråga om fångenskap, fängsligt förvar o. d.; särsk. i förb. giva l. göra l. ställa ngn ledig och lös o. d., frigiva ngn; äv. bildl. Ath alle the som troo på honom warda ledhughe och löse vthur fengelset. OPetri 1Post. 76 b (1528; i bild). Alle fonger på bägge sider motte (vid fredsslutet) giffves leduge och löse. G1R 26: 286 (1556). AOxenstierna 2: 619 (1624: stellas ledige och frij). Schroderus Os. 2: 548 (1635: giorde honom åter ledigh och löös). En klok och sparsam hushållning .. gjorde .. honom ledig från de band, i hvilka den elaka hushållaren .. fjettrar sin sjelfständighet. Rosenstein 1: 67 (1787). — särsk. i förb. vara fri och på ledig fot, vara på fri fot. CivInstr. 202 (1720).
d) (numera bl. mera tillf.) som icke bär ngn börda, som är utan börda. (Kvinnan var) serdeles vthi sina länder så ostadigh att honn medh stoor mödo hafwer ledigh gåå kunnitt, och mindre någott att bära. GullbgDomb. 15/3 1648. Till en början var det knappt framkomligt för en ledig man. Molin FrÅdal 264 (c. 1895).
e) (†) kem. fri (se d. o. 11 d α); motsatt: bunden. Att något Alkali verkeligen blifvit ledigt ifrån Salltpettret: då Syran förenat sig med Järnet. Rinman JärnH 748 (1782). Om liqueuren, efter skedd fällning innehåller ledig luftsyra, så hålles, i kraft häraf, någon Brunstens-jord uplöst. VetAH 1789, s. 148.
4) i fråga om äktenskap, kärleksförhållande o. d.
a) om person: (lagligen) oförhindrad (att ingå äktenskap); äv.: som icke är bunden av äktenskap; numera nästan bl. (i kanslispr.) i uttr. till äktenskap ledig. GB 13: 6 (Lag 1734). Bevis af vederbörlig Embetsman .., att de till ägtenskap ledige äro. FörslGiftermB 1815, s. 5. Östergren (1931).
b) (numera föga br.) om person: ogift; äv. om tillstånd o. d. Denna Hans Danckwertz war en ledigh ogipt Köpswenn. SthmTb. 17/3 1593. Sedan jag blef uptagen i lediga bröder-choret har (osv.). SRosén (1744) i KyrkohÅ 1912, MoA. s. 84 (om herrnhutare). Såväl det lediga som det gifta ståndet ställer höga kraf på själfbetvingelse. Ternstedt Hjärta 131 (1899). Auerbach (1911).
c) (†) om hjärta ss. säte för förälskelse o. d. Dock än hans hjerta ledigt slår. Bellman Gell. 97 (1793). Wallin Vitt. 2: 96 (1821).
5) (†) om kvinna: icke havande; äv. om hondjur: icke dräktig. Alm(Sthm) 1758, s. 33. Düben Lappl. 297 (1873; om renko). Tholander Ordl. (c. 1875).
6) (numera bl. ngn gg arkaiserande) fri l. befriad (från ngt som man känner som ett obehag l. tvång l. börda o. dyl. l. från en obehaglig l. fientlig person), kvitt (ngn l. ngt); ofta i förb. fri, ledig och lös, lös och ledig; vanl. ss. predikativ i förb. vara l. bliva ledig l. göra sig ledig från ngn l. ngt, förr äv. av l. för ngn l. ngt, förr äv. med bestämning utan dylik prep., vara resp. bliva l. göra sig fri från ngn l. ngt; förr äv. i förb. hålla ngt ledigt från ngt, hålla ngt fritt från ngt. BtFinlH 3: 39 (1534). Gör tigh löös jfrå tina synder, genom rettferdigheet, och ledigh jfrå tina misgerningar, genom welgerningar emoot the fattigha. Dan. 4: 24 (Bib. 1541). Jagh (dvs. prästen) .. sägher tigh (dvs. den biktande) frij, ledigh och löös ifrån alla tina synder. KOF 1: 422 (c. 1618; absolutionsformel). (Hustrun) will nu gerna blifwa honom ledhig efter han kan ingen kärlek winna till henne. VDAkt. 1650, nr 57. Hwem törs gifwa sig an, som är fri, ledig aff omsårg? BrölBesw. 385 (c. 1670). Lundberg Paulson Erasmus 86 (1728: ledige för). När man sådane rum, som med förenämde medel bestrukne äro, hållit ledige från folck några dagar. Aken Landap. 142 (1747). Neros .. ångest för Agrippinas stämplingar förde .. hans tankar på någon utväg att varda henne lös och ledig. Rydberg RomD 67 (1877). Högberg Vred. 1: 257 (1906). — särsk.
a) (†) med avs. på fullgörande av förpliktelse, löfte, ed o. d.; äv. i förb. giva ngn ledig (osv.), befria ngn (från att göra ngt). Giffuer iak honwm nw frij, qwit, lædig oc löss .. [r]egenskap ythermere görendes for mik. G1R 1: 8 (1521). (Kristiern hade genom sina missgärningar) giordt dem ledige ifrån den ed de honom svurit. Celsius G1 1: 163 (1746). Lindfors (1815).
b) (†) med avs. på straff, åtal, klander o. d.; särsk. i förb. giva l. göra l. säga l. döma ngn (kvitt,) fri, ledig och lös för ngt o. d., fritaga ngn för ngt. (Arvingarna) giorde hwst[rv] a[n]ne olaff ha[n]s[ons] ept[er]liffu[er]ske qwijt ffrij ledug och løøss ffor alt ÿt[er]lighe[re] tiltall. OPetri Tb. 6 (1524; uppl. 1929). Dherföre kunde wij för samme clander icke finne honnom skylligh eller brutzligh, vthan säije och döme .. (honom) therföre aldelis frij, ledigh och löss. HH XIII. 1: 115 (1563). Lagerbring 1Hist. 4: 243 (1783).
c) (†) med avs. på skatt l. pålaga; särsk. i förb. ledig för ngt. G1R 28: 278 (1558). Effter prester äre publicæ personæ haffua presteborden altid ledug warit för alle vtskulder. SynodA 2: 47 (1586). Botin Hem. 1: 194 (1755).
d) (†) allmännare i vissa förb.: vara kvitt och ledig ngt, ha mist l. förlorat ngt. At monge häradher her i Lähnet ännu äro medh Boskapzsiukan Jnficierat, så at dhe derigenom all sin boskap äro qwitt och ledige. HSH 31: 144 (1667). — bliva ledig på ngt, bliva alldeles utan ngt, bliva renons på ngt. Förmedelst hwilket deras befrämjande (dvs. de dittillsvarande krigsprästernas befordran) mitt anförtrodde Regemente kommer att blifwa uppå Präster och Gudz ordz tienare helt ledigt. VDAkt. 1703, nr 322.
e) (†) i pregnant anv.: fri från tvång, bekymmer o. d.; otvungen; bekymmerslös; äv. i uttr. ledig till sinnes, lätt till sinnes. Annerstedt UUH Bih. 3: 355 (i handl. fr. 1747). Om han en gång kunde få rent hufvud och ledigt förnuft. Dalin Arg. 1: 13 (1754; uppl. 1732: otvingat förnufft). Det ges en tid i vår lefnad, .. då vi med lätt och ledigt sinne blicke fram åt den nyss upplåtna banan. Wallin 1Pred. 2: 45 (c. 1830). Solnedg. 1: 262 (1844). Schulthess (1885).
7) (†) om ansikte: obetäckt. Hela Asien hade .. förargat sig, om de Christnas Qvinnor och Jungfrur hållit sin Gudstienst med lediga ansikten. Bælter Cerem. 628 (1760).
8) (†) icke sammanhängande med ngt annat; fri; icke fastvuxen; äv.: lös. På aftagna fingret märktes at nageln var rundtomkring fast med huden, men på undra sidan ledig. SvMerc. V. 2: 90 (1759). (Adolf Fredriks liköppning:) Lungorna voro öfver alt ledige, af naturlig färg och consistance. Schützercrantz Olyksöden 249 (1775). Till denna plog har man lediga .. så väl enbetssom tvåbets-skaklar. LBÄ 44—50: 250 (1801). VetAH 1815, s. 259.
9) som för tillfället icke är upptagen av arbete; som för tillfället icke har ngt att göra; förr äv. i fråga om mera stadigvarande saknad av arbete: som är utan arbete l. sysselsättning, arbetslös, sysslolös. Vara, gå, förr äv. sitta ledig. (Han) tagher .. och snijdher thet (dvs. det krokiga och kvistiga trästycket) medh flijt, tå han ledhigh är. Vish. 13: 13 (Bib. 1541). M. Nenzelius skal haffua tagit största skadha och affsaknadh, att han här till hafwer måst gå ledigh uthan tiänst. HärnösDP 1661, s. 35. Jag satt alldrig ledig. Schultze Ordb. 2716 (c. 1755). Vid åttatiden trodde ministern, att han skulle vara ledig. Janson CostaN 1: 127 (1910). — jfr ARBETS-, JUL-, O-, SJUK-, SÖNDAGS-, TJÄNST-LEDIG m. fl. — särsk.
a) i vissa förb. Vara ledig från, förr äv. för l. ur ngt. Vara ledig att göra ngt, ha tid (l. tillfälle) att göra ngt, förr äv. opers. det är mig ledigt att, jag har tid att. Vara ledig för ngn, ha tid för (att tala med) ngn. Göra sig ledig l. ledigt, göra sig fri från arbete. Taga sig ledigt, stundom äv. ledig. Ha ledigt, vara fri från arbete. Ha ledigt till l. (till) att göra ngt, ha tid till (att göra) ngt. Få ledigt, få fritt från arbetet. Få ledigt från skolan, få (skol)lov. Giva ngn ledigt. (De ogifta) äre ledigare att tiena Gudi än androm, som S. Paulus lärer. KOF 1: 339 (1575). Först böriade iagh älska i mine späde åhr / War sädan aldrigh ledig för dänna syslan swår. Skogekär Bärgbo Wijs. 27: 1 (c. 1635). Jag upteknade de anmerkningarna och har låtit dem ligga. Nu är mig ledigt at revidera dem. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 41 (1740). (Riksrådet Höpken vore kanske) mest ledig för mig. MoB 3: 172 (1774). Jag tar mig ledig i höst. Almqvist Skälln. 64 (1838). Egentligen kunde hvarken Greta eller Anders med pock blifva lediga ur sina tjenster. Dens. Lad. 26 (1840). Lundgren Res. 254 (1862: göra sig ledigt). Under sommaren 1860 hade han ledigt en tid för att sköta sin hälsa. De Geer Minn. 1: 210 (1892). (Jag) Tog mig ledigt från kontoret för att fara hit. Michaelson Ungk. 35 (1892). På julaftonen fingo arbetarne ledigt i god tid. PT 1906, nr 252 A, s. 3. Jag har givit flickorna ledigt, upplyste fru de Lorche. Bergman Mark. 285 (1919).
b) (†) i uttr. lediga händer, ss. beteckning för arbetslöshet. Inskränkt tillverkning gör nödvändigt lediga händer. Chydenius 127 (1765).
c) (†) i uttr. lediga tänder, sysslolösa tänder (som icke hava ngt att tugga). (Jag, Herren) haffuer .. ock j alla idhra städher giffuit idher ledhigha tender, och brist på brödh j all idhor rwm. Am. 4: 6 (Bib. 1541; Luther: müssige Zeene). Uthi sin ållderdom sittia uthi sorgh medh lediga tänder. VäxjöKonsSkriv. 4/1 1662. Scherping Cober 1: 99 (1734).
d) (†) om värkstad, industriell anläggning o. d.: som icke är i gång; särsk. i förb. stå ledig, icke vara i gång, stå tom. G1R 7: 393 (1531). Så länge .. våra verkstäder stå lediga. Chydenius 132 (1765).
e) i uttr. ledigt kapital, om kapital som för tillfället icke är placerat. Fahlbeck NatFörm. 71 (1890). SvD(A) 1934, nr 255, s. 23.
f) om tid: fri från arbete. På l. under, förr äv. vid lediga stunder. Florinus Voc. 10 (1695). (Jag har) vid lediga stunder, tagit mig thetta (arbete till svenska språkets förbättrande) före. Swedberg Schibb. e 1 a (1716). Fader, gif oss denna dagen ledig. Runeberg 2: 125 (1831). Böttiger vardt en gång för alla inbjuden att hos .. (Tieck) tillbringa sina lediga aftnar. 2SAH 56: 99 (1879). Jag (dvs. hembiträdet) skickade återbud .. och talade om, att det inte var min ”lediga kväll”. Nordström Amer. 262 (1923). Hellström Lekh. 177 (1927).
g) om levnad l. levnadsålder: arbetsfri; behaglig; numera bl. i uttr. ledigt liv. Celsius G1 2: 346 (1753). Af en naturlig böjelse för en ledigare lefnad. Höpken ÅmVetA 1771, s. 38. Få hopp om en mera ledig och bekymmerfri ålderdom. VDAkt. 1796, nr 41. (Den arbetslöse) är så förbannat led vid det här lediga livet. Moberg Rosell 286 (1932).
h) (†) om sinne, tankar o. d.: sysslolös. Dahlstierna (SVS) 191 (c. 1696). När mörker omsatt mig .., har jag icke velat lämna mina tankar ledige, på det de icke skulle dragas till synd. Frese Sedel. A 1 b (1726).
10) som (för tillfället) icke användes (för sitt ändamål) l. är upptagen (av ngn person); fri.
a) om sitt- l. liggplats, stol o. d.; äv. om vårdplats för patient o. d.; förr äv. i uttr. lös och ledig. Är platsen ledig? Det fanns många lediga platser på parkett. Såto ellofue men på stolar, och then tolfte stod ledig. Verelius Gothr. 34 (1664). Om något rum uthi hospitalet är löst och ledigt, att han då måtte inthagas. VDAkt. 1682, nr 225. De funno sängen tom och ledig redan. Hagberg Shaksp. 6: 316 (1849).
b) om rum, hus, våning o. d.: obebodd; ofta: disponibel att hyra; om uthus o. d.: tom; i sht förr äv. om tomt o. d. Lediga rum, våningar, sommarnöjen. Ledig till uthyrning. För:dha ledighe (dvs. obebyggda) tompther i Wiborgh. HFinlH 2: 260 (1547). Allas Edra toma kistor och lediga wisthus. Loenbom Stenbock 3: 65 (i handl. fr. 1712). Vi hade en kammare, som stod ledig, när min man .. ej hade någon gesäll. Wigström Folkd. 1: 181 (1880). Ett rum åt baksidan (var) ledigt. Hallström Händ. 32 (1927). — jfr HYRES-LEDIG.
c) om häst, vagn, bil o. d.: disponibel, icke upptagen; förr äv. om fartyg l. vagn: som är utan last l. passagerare, tom; förr äv. om forman: som har tom vagn. Det fanns inga lediga bilar vid stationen. 3 Dansche schipp, ett ledigtt och the andre med theris fulla last af heringh. HSH 36: 187 (1579). Skaffa lediga hestar. Spegel 423 (1712). En fohrman .., hvilken hade aflefvererat en kärra med salt i Eisenach, och nu skulle köra hem ledig. Humbla Landcr. 555 (1740). Så snart Sigurd märkte, at Haralds vagn var ledig (dvs. tom). Lagerbring 1Hist. 1: 141 (1769).
d) (†) om åker: som ligger i träda; äv. om åker med säden avmejad. Jorden som vthi Vnnarÿ skulle förledne åhr ledig varit. VDAkt. 1702, nr 18. När sädes gärdet om Hösten blifvit ledigt, och Säden inbärgat. SmålHembygdsb. 4: 51 (1745). QLm. 3: 27 (1833).
11) om ämbete, tjänst, representantskap, hederspost o. d.: som icke (längre l. icke ännu) har ngn innehavare, obesatt, vakant; äv. om institution l. värksamhetsområde (i sht i fråga om chefsplats); i fråga om ä. förh. äv. om förläning. Anslå, förklara, kungöra en plats l. tjänst ledig. Ledig till ansökan. Lediga platser (vanl. rubrik för viss annonsavdelning i tidningar). Han (har) föregiffvit, att Wexiö schola var ledigh, ther han heller ville vara än i Jöneköpingh. OxBr. 12: 359 (1613). När ett Regalt Giäll blifwer ledigt. Kyrkol. 19: 10 (1686). Holsten hade blifvit ledigt 1459 då Hertig Adolf dog. Geijer SvFolkH 1: 249 (1832). Kungen har bifallit, att domprosteriet i Lund .. får för min räkning stå ledigt. HReuterdahl i HTSkån. 2: 254 (1852). (Statsrådet Malmsten) anmälte sig till det lediga och indräktiga Skaraborgs län. De Geer Minn. 2: 41 (1892). En kandidat till den lediga befattningen. Hellström Malmros 11 (1931). (†) (Kontraktsprosten skall) reesa til then ledige församblingen (i och för val av ny kyrkoherde). KOF II. 1: 293 (1659). — särsk.
a) med anknytning till 10 a, om stol, säte o. dyl. ss. beteckning för det lediga ämbetet; särsk. om tron ss. beteckning för värdighet ss. regent. Medan Biskopsstolen stodh än ledigh. Schroderus Os. 1: 192 (1635). Skulle .. Thronen igenom dödzfall blifva ledig. RF 1720, § 16. Sedan Nils Lorens Sjöberg i mars månad 1822 aflidit, var en plats ledig i Svenska Akademien. 3SAH 2: 478 (1887). jfr (†): At låta spiran någon tid ligga ledig. Celsius G1 2: 113 (1753).
b) (†) om land l. rike: utan regent; äv. i förb. ledig och lös. Effter .. (Vilhelm II:s död 1256) stodh Keyserdömet ledigt och löst vthi siwtton Åhr. Schroderus Os. 2: 722 (1635). Därs. 751.
c) i utvidgad anv., om ekonomisk förmån o. d. (Ett arrende av en större kungsgård) är kanskie icke ledigt. HT 1919, s. 30 (1789). Arf Ledigt efter Bokbindare-Gesällen J. Fröström, död i Rysk krigstjenst. AB 1830, nr 1, s. 1. (Hon) började .. prata .. om .. lediga stipendier. Siwertz JoDr. 78 (1928). — jfr ARRENDE-LEDIG.
12) (†) som icke innehåller vad som normalt är dess innehåll; i sht om (förvarings)-rum, kärl, börs, plånbok o. d.: tom. Atwij .. haffwa igen ffanget Stocholm Stadt. oc fwnnom honom gansca lidogan oc toman aff godom borgarom. G1R 1: 155 (1523). 1. ledigt Helsingebållsterwahr. BoupptSthm 14/4 1673. Thet TaskeBoken vid uphittandet varit aldeles tom och ledig. VRP 4/12 1765. Om axen varit fulla eller lediga. VetAH 1779, s. 9. 114 st. Bouteiler, Lediga. BoupptVäxjö 1825. — särsk.
a) i uttr. i lediga luften, i tomma rymden. När han fästade fast sina Skyar i lediga Luften. Nicander SalOrdspr. 19 (1760). Dens. GSann. 34 (1766).
b) om yta för skrift l. teckning, i sht om papper: oskriven, blank, tom. Hvar gafs een ledig sedel, deropå effter sit behag schrifva ja eller neij. RARP 9: 21 (1664). Sista sidan (av boken) är aldeles ledig. SvMerc. 1765, s. 160.
c) i bildl. anv.
α) om person: som icke har några ägodelar. (Gud) vpfyller the hungrogha medh thz gott är, och the rika låter han blijffua ledhogha och toma, såsom Maria sägher j hennes loffsång. OPetri 1Post. 113 b (1528).
β) som är utan innehåll o. betydelse, tom. Nw wälan, hafwe the gamble Fädhers Sacrament icke warit blotta och lediga tekn, oanseedt at the Christum icke lekamligen hadhe. Carl IX Swar X 2 b (1606).
(11) -BLIVANDE, n. (i kanslispr.) jfr -BLIVEN 3. Strinnholm Hist. 3: 793 (1848). Tiden mellan befattnings ledigblifvande och fatalietidens utgång. BtRiksdP 1894, Saml. 1. I. 2: nr 56, s. 10. —
-BLIVANDE, p. adj. (i kanslispr.) som kommer att bliva ledig.
2) till 11. Schönberg Bref 1: XXIX (1795). Lediga och ledigblifvande lärarebefattningar. PT 1905, nr 139 B, s. 3. —
-BLIVEN, p. adj. som har blivit ledig.
1) till 9. Den ledigblifna tiden. BerASvLärM 1869, s. 65. Ledigblivna expediter. Högberg Frib. 269 (1910).
3) (i sht i kanslispr.) till 11. Den ledigblifna fädernethronen. Phosph. 1811, s. 462. En ledigblifven tjänst .. i Arméförvaltningen. PT 1906, nr 238 B, s. 1. särsk. om arv; jfr LEDIG, adj.2 11 c. Ett ledigblifvet och förvärfvadt arf. NF 5: 653 (1882; bildl.). —
(9 f) -DAG. ledig dag, fridag. VarRerV 4 a (1579). Någon gång på ledigdagarna ta vi på oss skidorna. SvD(A) 1932, nr 2, s. 3. —
(11) -FÖRKLARA, -ing. Vid tjenstens ledigförklarande. SFS 1894, nr 94, s. 6. Pastoratet ledigförklarades på nytt. Wägner ÅsaH 333 (1918). —
(9) -GÅNG. förhållandet att gå ledig; särsk. (i Finl., bygdemålsfärgat) i förb. gå lediggång, gå ledig (o. slå dank). Lindh Huuszapot. 40 (1675). Det är lediggång och läsa som gör folk galna. Lange Luba 44 (1889). Det innebar, att de inte fingo gå lediggång eller leva endast för sina lekar. Slotte Solsk. 14 (1924). —
(9) -GÅNGARE. [jfr d. lediggænger, t. lediggänger] person som går ledig o. slår dank. Elkan Hall 216 (1899). I staden var han redan bekant som lediggångare. Oljelund GrRidd. 326 (1926). —
2) (i vitter stil, föga br.) till 6: lösa från band o. d. (Sv.) Lediggöra, (t.) entledigen. Lind (1738). Wallin Rel. 2: 127 (1820, 1827; i bild). Hans sång, buren på fullkomligt lediggjorda ungdomsvingar. SvLittFT 1833, sp. 604.
(11) -VARANDE, p. adj. (i kanslispr.) om tjänst: ledig. TjReglArm. 1858, 1: 251. SFS 1908, nr 21, s. 5. —
-VORDEN, p. adj. (i kanslispr.) ledigbliven.
1) till 10. Det .. ledigvordna, i Helsingborg befintliga etablissementet. BtRiksdP 1894, Saml. 1. I. 2: nr 38, s. 51.
1) till 3, med avs. på fästfolk: lösa från förbindelsen med varandra. Där mz (dvs. att trolovningsgåvorna lämnas tillbaka) ära dhe ledigade ifrån huar annan. ConsEcclAboP 502 (1661).
2) till 6: lösgöra; befria; äv. bildl. Linc. (1640; under extrico). Konungen .. hade för denna gången ledigat den sorgsna Keijsarinnan ifrån sin närvaro. AsiatB 2: 299 (1747). Ekblad 183 (1764). särsk. till 6 b: skilja (ngn från ett mål). Annerstedt UUH Bih. 2: 44 (i handl. fr. 1661).
LEDIGHET, se d. o.
Spalt L 427 band 15, 1939