Publicerad 2009 | Lämna synpunkter |
TVI tvi4, förr äv. TVY, interj. o. sbst., n.
I. ss. interj., ss. uttryck för ogillande l. obehag l. avsky l. äckel o. d.: usch, fy; äv. (upprepat) återgivande ljudet av spottande, stundom ss. uttryck för vidskepelse. Tvi vad det smakar illa. Twy, hwilket oförskämdt folck. Schroderus Comenius 828 (1639). Ay Twij, twij om iagh hadhe en mun / Aff leer, iag tigh kyste ingalund. Chronander Surge F 1 b (1647). Tvi – det var för otäckt att se på! Knorring Ståndsp. 1: 79 (1838). Tvi, tockna tider! / Hvad har jag gjort, att jag straffas så hårdt? Wennerberg 2: 61 (1848, 1882). Tvi tvi tvi! I dag är den här – otursdagen nummer ett. – De flesta tror inte på skrock men undviker ändå att gifta sig fredag den 13. Expressen 13 ⁄ 7 2007, s. 22. — särsk.
a) (numera mindre br.) med bestämning angivande den l. det som ogillas l. som man känner avsky för; särsk. med bestämning som utgörs av pers. pron. i objektsform; äv. i sådana bedyrande uttr. som tvi mig, i sanning, ”banne mig”; jfr c. The .. hädde honom, och riste theres huffwudh och sadhe, Twy tigh. Mark. 15: 29 (NT 1526). Twy osz, wij mågo osz wäl skämma, / At Biörnen kom vthaff wår klämma. Forsius Fosz 67 (1621). Tvi den Paulunen, tvi ock det verke / Man til din Brudsäng tog! / Tvi dina Ögon och dit Jungfru-märke, / Som min Far bedrog! Bellman (BellmS) 1: 60 (c. 1770, 1790). Tvi mig att jag nånsin ljugit för dig. Bergman Mark. 232 (1919). Tvi dig! Var du icke kvinna, gav jag dig blodvite! Moberg Rid 171 (1941).
b) (†) i förb. med dels skam (jfr SKAM, sbst. 1 b π), dels skämmas, liktydigt med: fy skäms. Twy then skam, smäleek och stora Gudz hädelse. Balck Ridd. K 6 b (1599). Twij skam, try åhr haar tu här warit, / Och ey Källaren förfarit. Chronander Surge D 1 b (1647). Tu äst rett ett wackert diur! Twi skems! Münchenberg Scriver Får. 180 (1725). Schulthess (1885).
c) [sannol. eg. i substantivisk anv.; jfr II] i uttr. tvi varde l. vale (l. vare), fy, usch; förr äv. i sådana (ss. ed använda) uttr. som tvi varde osv. dig, fy dig, eg.: bespottelse o. d. önskar jag dig; ngn gg äv. i sådana uttr. som tvi varde osv. mig, sannerligen; jfr a. Å twij warde thz så illa iagh full. Rondeletius 79 (1614). Twij ware dig, som haar bekändt lögn på mig. ConsAcAboP 8: 320 (1703). Twy wali dig din Best, dit wrak, din gamla tok. Knöppel Mannsschol. 10 (1741). Tvi vale mig, om jag nånsin öfvade mig på kadrilj. Knorring Ståndsp. 1: 80 (1838). Tvy vare mig, tog jag icke i, så det riktigt gör ondt i armarne! Wetterbergh Sign. 159 (1843). Tvi vale sådant folk som ska’ lefva på andras nöd! Strindberg SvÖ 2: 166 (1883). Tvi vale! Surt, beskt och helt enkelt vidrigt! KvällsP 15 ⁄ 12 2001, s. 13.
d) med bestämning inledd av prep. för; särsk. i uttr. tvi för den lede, använt ss. ed (jfr e); äv. i fråga om lek (jfr DUNK, sbst.1 3, SPOTTA, v.1 f). Twij för godt ööl, sa Bonden drack dräggen. Celsius Ordspr. 2: 172 (1709). Tvi, för din smuts å ditt dam på alla gator. Janson Gast. 184 (1902). Tvi för sisten, ropade Valdemar och satte i väg öfver backarna. Janson Ön 79 (1908). Tvi för det kontraktet! Koch Timmerd. 37 (1913). Annat folk ränner i huset bitti och sent, året om, så tvi för den lede! Bergman Farmor 13 (1921).
e) i uttr. där tvi förstärks av åtföljande svordom l. kraftuttryck; äv. i anv. motsv. d. Tvij fan, håcke uptog. Bark Bref 1: 18 (1702). Tvi sjutton, att mor kunde vara så dum att gå och skaffa hit en sådan eländighet. Fröding ESkr. 2: 54 (1892). Tvi tusan för såna fruntimmer. Sjöman Lekt. 376 (1948). Tvi satan vilken usling till karl! Nesser FallG 238 (2003).
II. (†) ss. sbst.: elände l. bedrövelse o. d.; jfr I c. En Camererare ifrån Viborg, som .. dragit tvij och förbannelse öfver Landzhöfdingen Lindhielm för hans förfölielse. Bark Bref 2: 75 (1705). Heder åt skräddarn, som hjälpte mig / bärga båd’ last och skuta! / Och tvi öfver käringen, som stjälpte mig! Melin Dikt. 2: 175 (1904).
Spalt T 3285 band 35, 2009