| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTARBETA bor3t~arbe2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
1) till BORT 1 (d): gm arbete borttaga l. aflägsna, arbeta bort. Bortarbeta ojämnheter, fläckar. Dähnert (1746). Efter kallnandet (af den för kemitypi afsedda plåten) .. börjar kemitypisten med hyfvel eller skafstål bortarbeta zinken på baksidan. 2 UB 10: 320 (1907).
2) till BORT 1: gm allvarligt o. ihållande bemödande göra slut på l. öfvervinna l. vänja sig l. ngn annan af med (ngt, i sht en ovana l. felaktig föreställning l. ett karaktärsfel o. d.), arbeta bort. Jag har tänkt på honom mer än jag bort. .. Men jag bortarbetar den känslan. Almqvist Drottn. j. 279 (1834). Tafattheten och skyggheten bortarbetades. Samtiden 1873, s. 457. Att bortarbeta fördomar. A. Anderson (c. 1880) i 3 SAH 7: 299. Vår utveckling består i ett fortgående bortarbetande af (egoismen). Sylwan Sv. lit. 266 (1903). Att bortarbeta nasalering. Bergqvist Handb. f. underv. i dövst. 44 (1907).
3) (knappast br.) till BORT 4: gm arbete förbruka l. göra slut på. Afzelius Sagoh. X. 2: 169 (1866). I krigshvimlet och feldtlägret .. der .. (han) bortarbetade sin lefnads friskaste krafter. Därs. XI. 2: 21 (1870).
Spalt B 4035 band 5, 1921