| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTBLANDAD, p. adj.
(numera bl. i Finl.)
1) (knappast br.) vilse, vilsekommen. Jag blef alldeles bortblandad, kom i sällskap med en hop herrar till en usel bondgård i skogen. Bååth-Holmberg En sv. flickas dagb. 103 (i handl. fr. 1808).
2) bortkollrad, förvirrad, virrig. (När) detta ämne kommer å bane .. är han alldeles bortblandad, ehuru han annars bevisat sig vara en man med någon urskiljning. Kullberg Mem. 3: 138 (1836). Grefven är på det hela en bra karl, fastän en smula bortblandad af krimskrams. Topelius Fält. 4: 546 (1864).
Spalt B 4036 band 5, 1921