| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTFART, r. l. f.; best. -en.
a) [jfr BORT 1] affärd, afresa. At han innan bortfarten från staden varit i Petter Sandbergs huus efterskickad. VRP 28 febr. 1737. Gaspolins bortfart med penningkistan. Almqvist Ekols. 2: 117 (1847).
b) [jfr BORT 6 b] = BORT-FÄRD 1; motsatt: hemfärd. Vi .. kommo .. inom kortare tid tillbaka än vi hade användt på vår bortfart. Bremer Grann. 1: 252 (1837).
Spalt B 4044 band 5, 1921