| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTKOMMENHET bor3tkomen~he2t l. 3~200, r. l. f.; best. -en.
1) (i sht i religiöst spr.) till BORTKOMMEN 2. (Den protestantiska kristenhetens) bortkommenhet från evangelii sanning. Rudin Ord t. ungd. 1: 70 (1889, 1894). Synd och bortkommenhet. Billing Betr. 502 (1907). — i utvidgad anv. Djup sedlig bortkommenhet. Ternstedt F. hjärta o. hufvud 55 (1899).
2) till BORTKOMMEN 3. Någonting, som röjer antingen okunnighet eller tanklöshet eller oreda eller bortkommenhet i hufvudet. Boström 3: 181 (1860). Den lille gråe mannen hade nått höjdpunkten af bortkommenhet och visste hvarken ut eller in. Geijerstam Ytt. skäret 130 (1898).
3) till BORTKOMMEN 4. Den lärde mannens bortkommenhet i det hvardagliga lifvet. Wikner Vitt. 191 (1880); jfr 2.
Spalt B 4051 band 5, 1921