| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTKOMST bor3t~kom2st, r. l. f.; best. -en.
1) (knappast br.) motsv. BORTKOMMA 1: förhållande(t) att ngn kommer bort från l. lämnar ett ställe; afresa. Weste (1807). Dalin (1850). — särsk. (†) i öfverförd anv.: bortgång, frånfälle, död. Ministerium .. der i stifftet är öfver .. (G. II A:s) bortkomst högeligen bedröfvadt. RP 7: 73 (1637). VDAkt 1709, nr 264.
2) (föga br.) motsv. BORTKOMMA 3: förhållande(t) att ngt kommer bort l. går förloradt l. försvinner. Skulle något recommenderadt bref gå förloradt, skall den Post-Administration, som varit vållande till brefvets bortkomst, erlägga .. ersättning derföre. SPF 1850, s. 213. SvT 1852, nr 163, s. 2.
Spalt B 4051 band 5, 1921