| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTLÄGGA bor3t~läg2a, v. -er, -lade, -lagt, -lagd; se för öfr. LÄGGA. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Phrygius Him. lif. 97 (1615), Murenius AV 66 (1640)), -NING; -ARE (se under 1).
1) (taga ngt från dess förutvarande plats o.) lägga (det) på annat ställe, lägga bort. Jes. 25: 7 (Bib. 1541). Liket bortlades på ett annat ställe tills köttet ruttnat. Nilsson Ur. 1: 188 (1866). Bland handtlangarne (vid fönsterglastillverkningen) märkas ”glasbärare” och ”bortläggare”. Key-Åberg Glasind. i Sv. 25 (1899). — särsk.
a) till BORT 1 c: lägga undan, lägga å sido. Manuscripter, som voro felaktigt afskrifna och derföre bortlades och icke fingo brukas. Agardh Theol. skr. 1: 29 (1842, 1855). En skrift, hvilken författaren .. aldrig hunnit fullända och slutligen bortlade. Dens. Bl. skr. 1: 24 (c. 1855).
b) lägga ifrån sig. Riccoboni Gatesby 12 (1761). Euphrosyn bortlade aldrig sin talisman. Hon bar den beständigt. Leopold 3: 501 (1794, 1816). (Han) tar en Bok, men bortlägger henne genast. Stridsberg Friman 3 (1798). — särsk.
α) (föga br.) med afs. på kläder (jfr 2 a γ): taga af (sig); kläda af sig, aflägga. Försten befalte migh bortläggia mössan. J. Bureus (c. 1630) i 3 SAH 23: 100. Til sömn jagh migh bereder, / Bortlägger mina kläder. Ps. 1695, 375: 4; jfr Ps. 1819, 442: 4. — i öfverförd anv. (Flickan) bortlägger .. hastigt utseendet af mamsell, genom hattens aftagande, .. och med schalettens påsättande gör hon sig i stället till jungfru. Almqvist Det går an 17 (1839).
β) i uttr. bortlägga sorg(en) o. d.: aflägga sorgkläder l. sorgbeteckning(ar). All sorg bortlägges för dagen.
γ) (mindre br.) i uttr. bortlägga pennan o. d.: upphöra med den skrifning l. det författarskap man hållit på med, nedlägga pennan. Viste jag det, så bortlade jag min Critique-fiäder. Dalin Arg. 1: 166 (1733, 1754). Jag kan .. ej .. ännu bortlägga pennan och lemna obesvarad en förebråelse .., som göres vitterheten. Rosenstein 3: 94 (1787).
2) upphöra med användningen, bruket osv. af (ngt), lägga bort.
a) upphöra att använda l. begagna. Rijkz-Cantzlern berättade sig .. hafva bortlagt titulum Directoris generalis. RP 8: 229 (1640). Munkstilen (har) blifvit bårtlagd emellan 1530 och 1575. Linné Sk. 259 (1751). Mellan Tegnér och Hilda Wijk bortlades titlarna. PT 1908, nr 296 A, s. 3. Normalprosan behåller en hel mängd uttryckssätt, som .. äro .. bortlagda i ledigt umgängestal. Cederschiöld Spr. i spr. 1: 45 (1909). — särsk.
β) (mindre br.) i fråga om bortfall af ett ljud, en ändelse o. d.: utelämna, bortkasta. Ljungberg Sv. spr. 160 (1756). Uti några ord, som begynts med Hv, har man bårtlagt h. Sahlstedt Sv. gram. 5 (1769). Då ändelsen -om .. i 1:sta person pluralis gick bort, bortlades ändelsen -en .. i 2:dra person pluralis på samma gång. Kræmer Språkfr. 5 (1858).
γ) med afs. på kläder (jfr 1 b α), vapen o. d.: upphöra att bära, lägga af (för att ej mer använda). Skola och slemma mordhwerier bortläggies. ÄARäfst 11 (1596). På thetta Åhret bortladhe Lutherus sin Munkadrächt. Schroderus Os. III. 1: 63 (1635). Vingåkersdrägten .. är nu .. nästan bortlagd. Karlin Kulturh. mus. 28 (1888).
b) upphöra med (viss sed l. osed, viss vana l. ovana), afskaffa (visst bruk l. missbruk), äfv.: upphöra att hysa (viss känsla, visst tänkesätt o. d.). Ecke .. alla siduenior skulle bortleggias, vtan allena the oonda. GR 5: 24 (1523). The skulle bortläggia alt haat och ilwilia. Schroderus Sleidanus 19 (1610). Gammal waane är ond bortläggia. Linc. (1640; under consvetudo). Så snart (människan) .. bortlägger synden. Nyblæus Rel. upps. 145 (1868, 1874). Bruket af subsidier, bortlagdt i vår tid, var fordom en icke ovanlig sak. Svedelius i SAH 55: 269 (1878). jfr: Att sådant (näml. krig) måtte förmedelst fridlige medel stillas och bårtläggies. RARP 1: 71 (1627).
3) (†) upphäfva l. afskaffa (lag, stadga o. d.). 2 Mack. 4: 11 (Bib. 1541). Börger Jerl .. bortladhe then laghen, om iernbördona. L. Petri Krön. pred. B 4 a (1561). År 1804, då den republikanska (stats-) formen (i Frankrike) blef helt och hållet bortlagd. Svedelius Statsk. 2: 210 (1868).
Spalt B 4052 band 5, 1921