| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTRYCKA bor3t~ryk2a, v. -er, -te, -t, -t; se för öfr. RYCKA. vbalsbst. -ANDE (se d. o.), -ELSE (†, Lind (1749; under entführung)), -NING (se d. o.).
I. tr.
1) rycka l. slita bort; lösrycka, afrycka, aflägsna. Jes. 3: 17 (Bib. 1541). Hennes slöja bortrycktes af Jussuf. Palmblad Nov. 2: 239 (1819, 1841). — särsk.
a) (†) bortröfva. Warghen bortrycker och förskingrar fåren. Joh. 10: 12 (NT 1526; Bib. 1917: rövar bort). (Saracenerna) intogho stadhen Genua medh Krijgsztwång, slogho ihiäl alle Inwånarna, och bortryckte theras Håfwor. Schroderus Os. 2: 536 (1635). Fryxell Ber. 14: 136 (1846).
b) i mer l. mindre bildl. anv. Iagh .. öffwerwäger huru the Swenskas lycke är them så offta bortrycht vthaff henderna. Svart Ähr. 53 (1560). Reduktionen, som bortryckte (dvs. undanryckte) sjelfva grunden för adelns inflytande. NF 13: 1146 (1889). — särsk. med afs. på landområden o. d. (De) Danske .. / Halland och Skåne slett bortt ryckte. Svart Gensv. E 6 b (1558). Det finska landet har blifvit bortryckt ifrån oss. SAH 41: 184 (1866).
2) (†) eg.: rycka (ngn) bort (ur hans hvardagliga l. medvetna lif); försätta i extatisk hänryckning l. medvetslöshet; jfr BORTRYCKANDE 1 o. BORTRYCKNING. Bortrycka (hän-rycka) entzücken. Lind (1749).
3) [eg. bildl. anv. af 1] om Gud, döden, sjukdom osv.: rycka (ngn) bort (ur de lefvandes antal), kalla bort, hädankalla; i pass. äfv. abs.: skiljas hädan, gå bort, aflida. Den snillrike, i förtid bortryckte forskaren. Han är bortryckt vthaff the leffuandes land. Jes. 53: 8 (Bib. 1541). En sort sjöpest bortryckte snart sagdt halfva besättningen på några veckors tid. J. Wallenberg 168 (1771). Slutligen inkom döden äfven i mitt hem och bortryckte min fars medhjelpare i embetet. Svedelius Förfl. lif 40 (1887).
II. (numera föga br.) intr.: tåga bort, begifva sig af; jfr BORTRYCKANDE 2. Tråssen (var) två dager tillförendhe .. borttrychtt. OxBr 8: 15 (1627).
Spalt B 4054 band 5, 1921