| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTSMÄLTA bor3t~smäl2ta, v. -er, -smälte, -smält, -smält, ss. intr. äfv. -smalt, -smulto, -smultit, -smulten; se för öfr. SMÄLTA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. tr.: gm smältning bringa att försvinna, smälta bort. Hes. 24: 11 (Bib. 1541). Jag ser huru din (dvs. solens) kraft bortsmälter snöen ifrån våra klippor. Ossian 1: 111 (1794). 2 UB 10: 299 (1907).
II. intr.: gm smältning försvinna, smälta bort.
1) eg. Rinman 1: 269 (1788). Öfverstrykning med talg, som får bortsmälta framför elden. Almroth Karmarsch 410 (1839). TT 1898, Allm. s. 239.
2) oeg. o. bildl.
a) (†) om språkljuds sammansmältning med o. uppgående i annat sådant. At merkiandes (är), at r .. i dageliga talet bortsmelter til l. Hiärne Orth. 50 (1717). Lindströmer Ital. gram. 8 (1803).
b) om person: (liksom) upplösas på grund af svettning, gråt o. d. (Slafvar) som .. äro .. bortsmälte af svett. Sv. Merc. 1763, s. 30. Under tonernas framfart syntes han nästan bortsmälta i gråt. PoetK 1818, 2: 125. bildl. Bortsmälta i nöjet att älska en otacksam. Silverstolpe i 1 SAH 4: 173 (1791, 1809). Dessa bruna ögon, som på en gång tycktes brinna af kärlek och bortsmälta i ömhet. Zeipel Set. 1: 132 (1847).
c) om samling af personer (numera knappast om annat än krigshär l. dyl.) l. anhopning af varor l. förråd l. dyl.: (småningom) aftaga i antal l. storlek (o. försvinna), smälta samman; försvinna, förintas. Armeen lärer onyttigt bortsmälta. Bark Bref t. Hermelin 1: 207 (1704). Rådet fann sig aftaga .. och fruktade att slutligen bortsmälta. Strinnholm Vas. 1: 162 (1819). Med qvarlefvorna af sin bortsmälta här. Gosselman Col. 2: 234 (1828). — särsk. om penningar, rikedom o. d. Det kan icke vara dig obekant .. huru desse .. stora Penning-summor .. efter hand bortsmulto. Oelreich 410 (1755). Den Ålderstegne .. fann sitt påräknade underhåll borrtsmällt till en ren nödpenning. LBÄ 27—28: 32 (1799).
Spalt B 4058 band 5, 1921