Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BORTTAGENHET bor3tagen~he2t, äfv. bor3t~ta2genhet, r. l. f.; best. -en.
I. (†) användt ss. vbalsbst. till BORTTAGA. Hörsslens borttagenheet (dvs. förlust). Lindh Huuszapot. 57 (1675); jfr BORTTAGA 3. Hänryckning, borttagenhet eller extas. Hwasser Sm. skr. 1: 401 (1835, 1839); jfr BORTTAGA 1. Kontusionen hade försatt honom i ett tillstånd af borttagenhet (dvs. vanmakt). Almqvist GMim. 2: 150 (1842); jfr BORTTAGA 5.
II. [till BORTTAGEN] (numera föga br.) gm slaganfall l. dyl. förorsakad förlust af rörelseförmåga (o. känsel), förlamning, lamhet; jfr BORTTAGELSE slutet. Hiärne Surbr. 22 (1680). Schulthess (1885).

 

Spalt B 4061 band 5, 1921

Webbansvarig