| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BORTÅT, ss. adv. bortå4t, stundom 40, sällan 3~2, ss. prep. 40, stundom 04 l. 3~2 (bo´rtåt (ss. prep. o. fristående adv.), bortå´t (ss. adv. i vissa förb.) Weste, b`årrtåt (ss. prep. l. adv. i bet. 1), bårtå´t (ss. adv. i bet. 3) Almqvist, bå`rrtåt (ss. prep. l. adv. i bet. 1 i vissa förb.), bårrtå´t (ss. adv. i bet. 3 o. 5) Dalin; i vers — ∪ Hagberg Shaksp. 1: 297 (1847; ss. adv. 5), Wennerberg 3: 55 (1883; i förb. dit bortåt) m. fl.; ∪ — Bellman 1: 80 (1769; ss. adv. 3), Hagberg Shaksp. 2: 163 (1847; i förb. en tid bortåt), Gellerstedt G. vis. 22 (1900; efterställdt ss. adv. 4) m. fl.),
adv. l. prep. (förr ofta skrifvet som två ord)
I. adv.
1) i riktning från en gifven plats bort (mot en annan l. mot visst håll); stundom liktydigt med: framåt. Där bortåt har vi Arholma. Sij, han flygher bortt åt såsom en Örn. Jer. 48: 40 (Bib. 1541). Som vinden låg bortåt, märkte herr Svantepolk dock ingenting (af stanken) i början. Heidenstam Folkung. 2: 50 (1907). Hvar har du far å bröderna? — Dom gick bortåt ett slag. Janson Ön 170 (1908). — jfr DÄR BORTÅT o. DIT BORTÅT.
2) angifvande fortskridande mot en obestämd slutpunkt.
a) vid uppräkningar o. d. i uttr. med bet.: och så vidare: (numera bl. i Finl.) och så bortåt. O. Petri 1 Post. 46 b (1528). I alle land är folk, men inte i alla land Tyskar, Swenskar ok så bortåt. Columbus Ordesk. 33 (1678). Lindfors (1815). jfr: Berlinarne .. illuminerade sin stad och hurrade för kungen o. s. v. bortåt. A. F. Soldan (1848) hos Brofeldt Soldan 95. — (†) och allt så bortåt, och så allt bortåt. Andra dygder fordrar Gudh, andra wår näste, andra en wän än en fiendhe: .. och så alt bortåt. P. Erici Musæus 4: 57 a (1582). I then tolffte (gatan finnes) allehanda slagz fisk, och så alt bort åth, hwar gatu haffuer sin eghen Köpenskap. Petreius Beskr. 1: 5 (1614). Swedberg Cat. C 6 a (1709). — (†) och så ända bortåt. Brask Pufendorf Inl. t. hist. 248 (1680).
b) (†) i uttr. allt bortåt, (allt) ända bortåt, allt framgent, alltjämt, i fortsättningen, hela tiden. LReg 179 (1624). Hon ville, att jag allt bortåt skulle sitta och gråta, det jag inte orka. Horn Lefv. 93 (c. 1657). (Den falska åsikten) At thenna Werlden haar af Ewigheten warit, / Och uti samma Lopp alt Enda bort åt farit. Spegel Guds verk 30 (1685). Jag har enfaldigt ända bort åth sagt min mening. Linder Suurbr. krafft 73 (1712).
3) (numera föga br.) i uttr. (något) så bortåt, något ditåt, något åt det hållet, så ungefär, så här (l. där) bortåt, ungefär så här (l. där), något ditåt. Iag (Erik Björk) .. står i 5000 Dahlers skuld, och min Medbroder och något så bort åth. Holm N. Sv. 105 (1702). Så der bortåt tänkte vår Grefve. Knorring Ståndsp. 3: 31 (1838). En borgare från Osnabrück, slagtare eller så bortåt. Snellman Tyskl. 34 (1842). Hagberg Shaksp. 3: 159 (1848).
4) angifvande närmande till visst antal l. mått l. viss tidpunkt l. tidrymd: inemot, nära på, nästan; ofta närmande sig prepositionell anv. Bortåt klockan två. Nu har jag väntat bortåt en timme. Jag gick bortåt en mil före frukosten. (Han) räknar .. väl nu bortåt sina 60 år. Atterbom Minnen 124 (1817). Jag sjelf har bortåt hundra hustrur. Heidenstam Vallf. 82 (1888). Två bortåt alnslånga .. små kanoner af brons. Öman Ungd. 176 (1889). En medelstor man, i bortåt femtioårsåldern. Månsson Rättf. 1: 290 (1916).
5) understrykande en tidrymds utsträckning framåt, förr äfv. tillbaka i tiden; särsk. i uttr. en l. någon tid bortåt, några år bortåt o. d., för en tid, för någon tid, resp.: några år (framåt); numera sällan i andra uttr. (äfv. styrda af prep.), särsk. sådana som angifva en mer l. mindre bestämd tidrymd, ss. denna tiden bortåt, (i) många år bortåt, under loppet af denna tid osv. Såsom thet nw j så mong tusend åår bort ått, är gånget, at … L. Petri 1 Post. B 1 a (1555). Gick .. regementet någhon tijdh bort åth ganska väl och lofliga till. Dens. Kr. 72 (1559). Konungen giorde sig thenna tiden bort åt lustig och glad. Brahe Kr. 1 (c. 1585). Dett embethe .. jagh een tijdh bårthåth .. föreståt haffver. OxBr 5: 40 (1613). Synder .. them man långa Tijden bortåth föröfwar. Ekman Siönödzlöffte 58 (1680). De .. lefde ofta många år bortåt utan att se några andra menniskor. Fryxell Ber. 1: 52 (1826). Konung Kristian regerade några år bortåt uti fred och ro. Därs. 2: 186 (1826). Hela timmen bortåt. Rydqvist Resa 237 (1838). De anfall, för hvilka akademien en lång tid bortåt varit utsatt. Ljunggren SAHist. 1: 378 (1886).
II. prep. (i 3 vanl. ställdt efter sitt hufvudord).
1) i riktning från en gifven plats mot (en annan), bortemot, åt (ngt) till, till l. i grannskapet af. Han bor bortåt Jonsered (till). Nöjsam utsickt .. / Ända bort åt Hafvets kant. Nordenflycht QT 1744, s. 37. Det bär af bortåt Blockhusudden. C. F. Dahlgren 3: 141 (1820). Då hyttade Jan Ersa / med näfven bortåt Per. Fröding Guit. 38 (1891). Kuststräckan från Svinesund till bortåt Lier. NF 17: 1116 (1893). — bildl. i fråga om tid. Idealen .. förlades bortåt medeltiden. S. Clason i SvH IX. 1: 285 (1910).
2) (mindre br.) i fråga om likhet: åt (ngt) till. Hvitt skum, som i måndagern skiftade bortåt grönblått. Almqvist Skälln. 83 (1838). (Hon) liknar någonting bortåt karl. Dens. Am. H. 1: 79 (1840).
3) fram utefter, längs (utmed), utmed. Det stod flaggstänger hela gatan bortåt. Tawastgatun bårtått. BtÅboH I. 2: 138 (1625). All Siöökanten bort åth. LReg. 260 (1651).
Spalt B 4063 band 5, 1921