| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BOTA bω3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (numera föga br., Rudbeckius Kyrkiost. 40 (c. 1635), Wretlind Läk. 6: 53 (1898)); -ARE (se under afledn.).
1) (numera mindre br.; jfr dock anm. nedan) motsv. BOT 1: råda bot på l. för (ett missförhållande l. dyl.), afhjälpa, skaffa ändring l. rättelse i. Thet stora oköp (dvs. dyrtid) som nw i landet är .. hurwledes thet best bothas kwnne. GR 1: 183 (1524). Ringa skada är snart bootad. Grubb 460 (1665). (Skeppare) wari .. skyldigh at bota och bättra all then Skada, som .. igenom hans Frånwarelse hända kan. Sjöl. 1667, Skipm. 3. Gustaf .. fick tillfälle och rådrum att bota bristerna i landet. Strinnholm Vas. 3: 26 (1823). Missförhållandena botades ej med fromma önskningar, utan därtill kräfdes mycket djupgående reformer. VL 1907, nr 94 A, s. 4.
Anm. till 1. Stundom torde bota i denna bet. fattas ss. bildl. l. utvidgad anv. af 2 o. blir i samma mån mera användbart i modernt språk; jfr anm. under BOT 1.
a) tr., med afs. på sjuk(t) person l. djur (l. enskildt organ): göra frisk, återställa (till hälsan), läka, hela, kurera. Bota ngn för förkylning. Bota ngns nerver. (Jesus) lagde henderna på noghra fåå siwka och botadhe them. Mark. 6: 5 (NT 1526). Hvar som förviter någon .. at han fä hulpit, åderlåtit, botadt, eller snöpt. BB 22: 5 (Lag 1734). Vid slutet af 7:de veckan skildes han frisk och botad från Lazarettet. Acrel Chir. händ. 13 (1759). Heidenstam End. 281 (1889). — i oeg. anv. Hennes ovett (dvs. brist på lefnadsvett) botade mig för kärlek. Serenius (1741). Hon blir allt en liten nyckfull fröken; men vi skola bota henne. Almqvist Am. H. 1: 85 (1840). Så ska .. (fruntimmerna) botas som de äro sjuka till. Blanche Våln. 303 (1847). Man (hade under unionsstriden) blifvit botad för alla sympatier för norska vänstern. A. Rydfors i SvH 10: 172 (1909). särsk. [jfr mht. jâ büeze ich im den kîchen (Grimm Wb. 2: 573)] (starkt hvard.) bota (ngn) för snufva l. enbart bota (ngn), äfv. bota (ngn) för kvarka, bota (ngns) rygg, tukta l. prygla upp (ngn); jfr BOT 2 b slutet. Kommer jagh heem, jagh skal dem boota, / Som migh alt ondt och orätt hoota. Brasck Förl. son. F 1 b (1645). Fnaska tigh strax aff min stufwa, / Eller iagh skal boota tigh för snufwa. Chronander Surge D 7 b (1647). Ehuru du står där käck och tryggh, / Lijckwäl skall jagh strax bota tin Ryggh. Brasck Apg. B 2 b (1648). Hon (dvs. hustrun) lär bota mig för qwarcka / Och kindpusta gubbens (dvs. min) truth. Moræus Schonæus Vit. 392 (c. 1685). (Den gamle finske ryttaren) botade (numera) gårdens hästar för qvarka i stället att bota moskoviten för snufva. Topelius Planet. 1: 41 (1886, 1889; skämts. i ordlek).
b) tr., med afs. på sjukdom l. åkomma o. d.: skaffa l. skänka l. bringa bot för, läka, hela, kurera. Iesus .. botadhe allahanda siwkdom och kranckheet j folkit. Mat. 4: 23 (NT 1526). Bota spittelskona. 2 Kon. 5: 11 (Bib. 1541). Bittert kan medh bittert boothas. Grubb 46 (1665). Okiänd siuka, är ond at boota. Dens. 142. Kärleken, som allena syns med örter icke kunna botas. A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 114; jfr α. Tillbörlig utdunstning botar många siukdomar. Westerdahl Häls. 345 (1768). Själens lidanden .. äro svårare att bota (än kroppens). Tegnér 4: 14 (c. 1825). Man bör ej bota ondt med hälften (dvs. dubbelt) värre. Granlund Ordspr. (c. 1880). — särsk.
α) i oeg. anv. Förakt botar öwermod. Pfeif De habitu 243 (1713). Det botar hans öwerdådighet. Därs. De halffärska kalfhudar(na) .. sprida en sådan lukt, att den genast botar både hunger och törst. Heidenstam Folkung. 1: 49 (1905).
β) [jfr motsv. anv. i mnt. o. t.] (†) öfvergående i bet.: tillfredsställa (sin l. ngns lust till ngt). Åkerhöns komo til them jfrå haffuet, til at bota theras lusta. Vish. 19: 11 (Bib. 1541). Han (kunde) aldrigh gifva sigh tillfrids medh mindre han .. fick boota sin onda lusta. L. Petri Kr. 17 (1559).
c) intr. l. utan utsatt obj.: skänka l. bringa l. skaffa bot (för l. mot en sjukdom l. åkomma o. d.); i sht med subj. som betecknar läkemedel l. kur l. dyl.; äfv. (hvard. o. närmande sig folkligt spr.) med personsubj. Ett pulver som botar för hufvudvärk. (Gumman) botade för utslag och kylsår. C. F. Dahlgren 4: 140 (1831). Enligt en gammal vidskepelse skulle språnget utför den höga leukadiska klippan i hafvet bota emot olycklig kärlek. Palmblad Fornk. 1: 132 (1843). Den berömda källan, som skall bota för allt. Strindberg Vid högre rätt 92 (1899).
3) motsv. BOT 4: laga, reparera; numera nästan bl. (bygdemålsfärgadt, sarsk. i mellersta Sv.) med afs. på klädesplagg o. d.: laga, lappa; förr äfv. intr. i förb. med prep. på. Bota ett par byxor. GR 2: 12 (1525). Botadhe han Herrans Altare som nedherslaghet war. 1 Kon. 18: 30 (Bib. 1541). (Jesus) sågh .. twå .. brödher .. j båten .., botandes sijn näät. Mat. 4: 21 (Bib. 1541; NT 1526: lappandes; öfv. 1774: hvilke .. lagade). The hadhe låtit vthi Engeland bota sine Skeep. Schroderus Os. III. 1: 15 (1635). Nödhtorftigh bygningh, täkningh och bootningh bådhe på kyrckio och kyrckiegårds mur. Rudbeckius Kyrkiost. 40 (c. 1635). Gullsmeden .. bootade een kalck, som sönder waar. BtÅboH I. 11—12: 16 (1655). Kring honom suto, lyssnande och rörde, / Hans fromma hustru, barn och tjenstehjon, / Och, botande på lyckligt brukta don, / Med nöjets ifver slöjdade och hörde. Leopold 2: 140 (1801, 1815). Bota vägen. Runeberg 2: 52 (1846). Bota kläder. Dalin (1850; angifvet ss. föråldradt). Takryggen, som då och då regnat in och botats med torf. Norlind Hell 1: 34 (1912).
a) (†) tr.: godtgöra, sona, försona (synd, brott o. d.). Tu menar bota småå synder med stora. O. Petri 1 Post. 61 b (1528). Ondt är snart giordt, men seent bootadt. Grubb 627 (1665). Bota sin missgerning. J. G. Oxenstierna 4: 90 (1815). Uppenbart våld på egendom och lif skulle (enl. fsv. lag) med lif botas, men kunde försonas med böter, icke så brott mot hedern. Ekelund 1 Fäd. hist. 1: 51 (1833).
b) (†) tr.: böta (en summa), betala ss. böter. The mootuillige (skola) stellas för kyrkiorådet och tå bota 1 dal(er) s(ilfver)m(ynt). Murenius AV 542 (1664). Dalin (1850; med hänv. till böta).
c) (numera mindre br.) intr., i uttr. bota för (ngt), lida straffet för (ngt), ”sota för” (ngt), bära följderna af (ngt). Det fick han bota grundligt för. Han botade, i visst hänseende, för et främmande brott. Sv. mag. 1766, s. 588. Han gick för långt och orättvist tillväga, och derför fick han .. bota i längden. Wingård Minnen 9: 46 (1848).
5) (numera mindre br.) i sht relig. motsv. BOT 7, intr.: göra bot (för begångna synder). (Yttre botöfningar förmenades) wara boot för syndena in för Gudh, För huilka Christus allena botat haffuer. L. Petri Kyrkeordn. H 3 b (1571). Mångom pålägz och, at han icke skal ingåå vthi Kyrckian, vthan stå vthan för dören och fenstret, och höra Messan, så länge (dvs. tills) han hafwer botat för sina Synder. Petreius Beskr. 6: 25 (1615). Jag går ju också lefvande i grafven / Att bedja, bota för min syndaskuld. Jolin Ung-Hanses d:r 134 (1860).
1) till 3: laga, lappa ihop; äfv. mer l. mindre bildl. (De) kunde bot-igän / Hwad bräst- och sundrigt war. Stiernhielm Jub. 64 (1644, 1668). Wåra Constaplar .. skute .. (vallen) alt sönder, men fienden gaf sig intet därwed, utan strax grafde ock botade igien det. KKD 6: 349 (1713). jfr IGENBOTA.
2) till 6: sota för (ngt), betala för (ngt). Ösa thet (som man äger) uth för andre och Obekände, och sedan bota then föga ähran igen, med Armod eller tiggiande. Brahe Oec. 19 (1581). —
BOTA PÅ 10 4. till 3: bättra på; lappa ihop; särsk. mer l. mindre bildl. Nu ändtligt var man trött att bota på min Saga. Bergklint Vitt. 42 (1772). För att i någon mon bota på söndringen hade man .. lofvat de afskedade officerarne, att de skulle återfå sina tjenster. Malmström Hist. 5: 10 (1877).
-METOD.
B: (3) BOTE-KNIF. (†) knif som användes vid lagning af fisknät o. d., byggknif. Fatab. 1915, s. 106 (i handl. fr. c. 1635). —
1) till 1. Höpken 2: 33 (1746). Om något Botemedel kunde uptänkas emot den öfverhanden tagande Lösaktigheten. Lanærus Försök 114 (1788). Botemedel mot .. sociala missförhållanden. Forssell Stud. 2: 4 (1884, 1888). Anm. Stundom torde botemedel i denna bet. fattas ss. bildl. l. utvidgad anv. af 2; jfr anm. under BOTA 1.
2) till 2. Ridandet (är) för dem, som hafva .. mjeltsot eller obstruction, et botemedel, som öfvergår alla både brunnar och medicamenter. Linné Västg. 55 (1747). Det händer att botemedlet varder värre än sjukdomen. Svedelius Statsr. ansv. 60 (1856). Melsted Jurist. 21 (1910). oeg. Jag skall nog finna botemedel för din sturskhet. Dalin (1850). —
(2) -SÄTT. (knappast br.) = BOTNINGS-SÄTT. Et .. sammandrag, af korta botesätt, vid de mäst gångbara utvärtes sjukdomar. Acrel PVetA 1767, s. 15.
C (till 2, numera mindre br.): BOTNINGS-FÖRSÖK. Fruktlösa botnings försök. Bremer Teckn. utur hvard. 1: 125 (1828). —
-SÄTT. Odhelius PVetA 1776, s. 24. Läran om Sjukdomarne (Pathologien) och Botningssätten (Therapevtiken). Acrel PVetA 1793, s. 5. Ett och annat botningssätt för invertes lidande omnämnes i fornsagorna. Holmberg Nordb. 362 (1854).
1) till BOTA 2: person som botar sjukdom(ar); numera nästan bl. i förb. med bestämning som angifver den l. det som bota(t)s; i folkligt spr. äfv.: kvacksalfvare. Lind (1749; under heiler). Rafael .. framställes .. såsom .. botare af de frommes sjukdomar. NF 13: 649 (1889). Sedan .. hela häradets alla ”botare” öfvat konst och trolldom med den .. förkylde. Sällberg Långvedsbr. 18 (1894). jfr FÄ-, HÄST-BOTARE.
BOTBAR, adj. (mindre br.)
1) till 2: som kan botas. Botbara sjukdomar.
2) jur. till 4: som kan godtgöras l. sonas med bot l. böter. Vi .. särskilja de botbara brotten från de urbota. Nordström Samh. 2: 239 (1840). —
BOTBARHET, r. l. f. (mindre br.) särsk. till BOTBAR 1. Lungsotens botbarhet. 2 NF 16: 1457 (1912). —
BOTLIG, adj. (botelig L. Paulinus Gothus Thes. cat. 237 (1631). Biberg 3: 335 (c. 1823)). jfr O-, SVÅR-BOTLIG. särsk.
1) (mindre br.) till 1: som kan afhjälpas, möjlig att afhjälpa, reparabel. Linc. (1640; under reparabilis). Tillfälliga, möjligen botliga brister uti de nuvarande föreskrifterna. Hazelius Stud.-ex. 4 (1843).
2) (numera nästan bl. med.) till 2: som kan botas, möjlig att bota. En botligh siukdom. Palmcron Sund. sp. 254 (1642). En anstalt för botliga sinnessjuka. NF 12: 348 (1888). Odenius Celsus 444 (1906).
3) (†) till 3: som kan lagas l. repareras, möjlig att laga l. reparera, reparabel. Norra hagen (har) 400 (famnar gärdsgård) odugligh (och) 380 boteligh. VDAkt. 1675, nr 225. Botliga läckor. Bohman Vettern 1: 157 (1834). —
-BOTLIGHET, r. l. f. (bote- Block) särsk. med. till BOTLIG 2. Pestens Dödelighet eller Botelighet. Block Anm. ö. pest. 23 (1711). Wretlind Läk. 8: 83 (1900).
Spalt B 4085 band 5, 1921