| Publicerad 1921 | Lämna synpunkter |
BRAGD brag4d, sbst.1, r. l. f. (m. Sahlstedt, Dalin (1850)) ((†) n. Serenius (1734; under rack), Lind (1749)); best. -en; pl. -er.
Anm. Bet. 1—3 o., åtminstone delvis, 4 synas hafva folkligt urspr., bet. 5 är litterärt lån från fsv. l. isl. o. tycks i väsentlig mån gå tillbaka på Spegel (jfr det af denne bildade AFBRAGD samt Spegel Gl. (1712), där endast denna bet. upptages). Att ordet i bet. 5 särskildt omhuldades af den nordiska renässansströmningen i slutet af 1700- o. början af 1800-talet torde hafva bidragit till dess spridning o. litterära prägling.
1) (†) uppfinning, påfund; knep. Hvadan sanna arlerunors bragd kommen är. J. Bureus (1602) i 3 SAH 23: 284. Lind (1749).
2) (†; jfr dock slutet) redskap; i sht fångstredskap. Serenius (1734; under rack). Bragd för djur eller foglar. Lind (1749). — särsk. (fullt br. bland kustbor) fiskredskap. Murenius AV 455 (1660). At vitja sina bragder. Schultze Fisk. 33 (1778). Några små nät och metkrokar voro hans enda bragder. Perdén Kitunen 25 (1834). (Sälarnas) vana att plundra fiskarens bragder, särskildt strömmingsskötar och laxgarn. Sv:s rike I. 2: 217 (1900). — jfr FISK-, ÅKER-BRAGD.
3) [jfr sv. dial. (Jämtl.) kyrkbragd om visst väfnadsmönster] (†) mönstrad konstväfnad; bl. anträffadt ss. förled i ssgr.
4) (†) tillstånd; sinnesart. Jag (är) nu blefven så bekräfftad i den Bragd, som Fransoserne kalla desinteressement och de Svenska Oväldughet. Dalin Arg. 1: nr 11, s. 7 (1733). — jfr HÄLSE-BRAGD.
5) (i sht i högre stil) om handling som på ett l. annat sätt väcker uppseende, dåd; i sht om handling som förvärfvar den handlande ära o. berömmelse: (i sht vapen)bedrift, hjältedåd, hjältedat, stordåd, storverk; i sg. äfv. sammanfattande om bragdrik lefnad l. verksamhet l. dyl. Spegel Gl. (1712). Ossian! jag har hört min Fader förtälja forntidens bragder. Ossian 1: 44 (1794). Ur skyarna kommer han, bragdernas son. Tegnér (WB) 2: 194 (1815). Långt var det lif dock han lefva fått, / Om lif är bragd. Runeberg 5: 91 (1860). I antikens föreställning var tyrannmordet en bragd, ej ett nidingsdåd. Rydberg Rom. d. 81 (1877). En utförlig redogörelse för hans vetenskapliga bragder. Söderwall i 3 SAH 7: 43 (1892). Bragder, dem ungdomshugen drömde om. Hallström Thanatos 61 (1900). — jfr HJÄLTE-, ILL-, KRIGAR-, KULTUR-, NIDINGS-, RÄDDNINGS-, SJÖMANS-, SNILLE-, SPORT-, VAPEN-, VÅLDS-BRAGD m. fl. — särsk.
a) (†) mer l. mindre öfvergående i bet.: syssla, värf. Aldrig sägs (af herrskapet) et ord om dig och slika trälar, / De ha väl högre bragd. Dalin Arg. 1: 172 (1733, 1754). En flicka, råd sig önskande för huslig bragd. Almqvist Törnr. b. 1: 141 (1839). — jfr SNILLE-BRAGD.
b) i ironisk anv.: bravad. Nejden genljöd af hans nattliga bragder. Wallin Rel. 4: 174 (1816). Blanche Tafl. 430 (1845).
Anm. En bet. ’glans’, ’prakt’ tyckes förekomma i följ. språkprof: Salomo nu skulle inwija sitt herliga tempel, som skedde med bragd, ståt och stor högtid. Swedberg Sabb.-ro 568 (1701, 1710). jfr: Samma (förstånds-)gåfvors mångfaldiga bragd .. lyser .. ofta så präktigt, och sträcker sina strålar til en så ofantelig vidd, at … Browallius PVetA 1747, s. 9.
-LÖN. (bragde- Leopold) Jag spiran och er hand i bragdelön begär. Leopold (1777) i 2 Saml. 6: 122. —
-RIK. (bragde- Wallin) Wallin Vitt. 1: 265 (1826). Den bragdrike drömmaren på Caprera (dvs. Garibaldi). Rydberg 2: 309 (c. 1875). —
(3) -DUK. (†) bonad af mönstrad konstväfnad. Den i Gräsgårds socken förekommande ”bragdeduuk” om 20 alnar, hvilken värderas till 14 daler silfvermynt, (torde) ha användts att pryda stugans väggar med. Fatab. 1913, s. 34 (efter handl. fr. 1678). —
-LYSTNAD, -LÖN, -RIK, se A. —
(3) -VÄF. (†) mönstrad konstväfnad. En benkedyne medt bragde weff. VgFmT I. 8—9: 87 (i handl. fr. 1554). —
(3) -ÅKLÄDE. (†) jfr -DUK. VgFmT I. 8—9: 87 (i handl. fr. 1554). Fatab. 1907, s. 85 (efter handl. fr. 1555).
Spalt B 4128 band 5, 1921