Publicerad 1921   Lämna synpunkter
BRAGE- bra3ge~.
Ordformer
i ssgr.
I. [af det isl. gudanamnet Brage] hörande till Brage, skaldekonstens gud.
II. [gm anslutning till I af förleden bragar- i isl. bragarfull, bragebägare, af bragr, den förnämste, i sht om Tor, vid hvars skål löften om stora bedrifter aflades]
III. [gm anslutning till I af isl. förleden bragar-, af bragr, dikt]
Ssgr: (II) BRAGE-BÄGARE. (brag- Tegnér) (i fråga om fornnord. förh.) bägare (l. skål) vid hvilken våra nordiska förfäder aflade löfte om stora bedrifter. Oedman Bahusl. 71 (1746). (Fordom) drack (den nye konungen) Brage-Bägaren, och gjorde löfte, at efterfölja sina Företrädares Bragder. SvMag. 1766, s. 82. i öfverförd o. bildl. anv. Götherne hålla i dag stämma … Efter det allfvarsamma intar glädjen sitt rum vid den kringgående brageBägarn. Blanck Geijers göt. diktn. 166 (i handl. fr. 1811). På ungdomens tröskel Din Bragbägar töm. Tegnér (WB) 2: 215 (1816). Anm. 1:o. Äldre historiker, ss. Bång Hist. eccl. 258 (1675), Dalin Hist. 1: 148 (1747), företräda åsikten att bragebägaren tömts till förfädernas minne; jfr Weibull Fr. Lund o. Lundag. 179 (1889). 2:o. Genom anslutning till BRAGD, sbst.1 5, har uppstått den ngn gg i ä. tid använda formen bragdebägare. Spegel GV 122 (1685). (Åsikten) at .. (Ljungbyhornet) i forna tider varit en bragdebägare, synes aldralikast. Linné Sk. 403 (1751). —
(II) -DRYCK. (†) jfr -BÄGARE. Dalin Hist. 1: 224 (1747). —
(II) -LÖFTE. löfte vid bragebägaren; äfv. öfverfördt. VLitt. 2: 466 (1903). Hans Bragelöften vid champagnen. Söderhjelm Runeberg 2: 153 (1906). —
(III) -LÖN. [efter isl. bragarlaun] (om fornnord. förh. l. arkaiserande) diktarlön, sångarlön. Strinnholm Hist. 2: 404 (1836). SKN 1841, s. 189.
Anm. Till isl. Brage (se I) är väl bildadt bragar, pl. (brager Dalin Hist. 1: 249 (1747)), som förr ngn gg användes i bet.: barder, fornnordiska skalder. Björner Yfverb. göt. Föret. 3 (1738). Knutberg IVetA 1754, s. 4.

 

Spalt B 4130 band 5, 1921

Webbansvarig