bram- | SAOB

Publicerad 1921

BRAM- bram3~

Etymologi

[liksom d. bram- efter nt. l. holl. bram-, möjl. samhörigt med BRAM, n.; jfr eng. topgallant, bram-, till gallant, ståtlig, antydande det ståtliga utseende bramsegel gifva ett fartyg; jfr dock att den äldst belagda t. formen är brand-]

sjöt. i ssgr. Anm. Gm ytterligare sammansättning med FÖR-, STOR- l. KRYSS- betecknas att ngt hör till resp. för-, stor- l. mesanmasten, gm sammansättning med ÖFVER- l. BOFVEN- att det hänför sig till bofvenbramstången (jfr BOFVEN).

BRAM-BARDUN. bardun som stöttar bramstången. Pihlström Skepps aflöpn. 2: 54 (1797). —

-BOLIN. förr äfv. -BOGLINA. bolin som är fäst vid bramseglet. Rajalin Skiepzb. 218 (1730). —

-BRASS. brass som hör till bramrån. Rajalin Skiepzb. 217 (1730). —

-DUK. [jfr t. bramtuch] fin segelduk för lättare segel (äfv. använd till sjömansbyxor). SFS 1847, nr 32, s. 7, 8. —

-FALL. tåg hvarmed bramrån hissas l. firas. Pihlström Skepps aflöpn. 1: 344 (1796). —

-GAST. sjöman å örlogsfartyg hvilken har till uppgift att göra loss l. beslå bramseglet. Ekelöf Skeppsm. 58 (1881). —

-GODS. bramstångens fasta tackling. Boström Tackl. 92 (1840). —

-KNOP. afsats på bramstången som skiljer denna från öfverbramstången; äfv. inbegripande det på denna afsats hvilande bramgodset. Frick o. Trolle Sjöm. 60 (1872). —

-LEDSEGEL~020 l. -LÄSEGEL~020. segel som föres vid sidan af ett bramsegel. Pihlström Skepps aflöpn. 1: 252 (1796). —

-LEJDARE. På bramstångens akterkant finnes .. en bramlejdare (Jakobs stege). UFlott. 2: 78 (1904). —

-REP. tåg hvarmed bramstången hissas. Röding SD 18 (1798). —

-RÅ, r. l. m. rå på bramstången. Store bramråån. Rålamb 10: 46 (1691). Bramrå, tredje eller på fartyg med dubbla märsrår fjerde rån öfver däck. UB 7: 355 (1874). —

-SALNING. salning hvarpå bramstången hvilar. Chapman Skeppsb. 115 (1775). —

-SEGEL. segel som föres på en bramrå. Sätt till bramsel och vår blinda. Rosenfeldt Vitt. 183 (1689). —

-SEGEL(S)-DUK. bramduk. Nemnich Waarenlex. 720 (1797). SFS 1848, nr 67, s. 2. —

-SEGELS-KUL. (†) = -SEGELS-KULTJE. KKD 10: 185 (1711). —

-SEGELS-KULTJE. lagom stark vind för ett fartyg att föra bramsegel. Tersmeden Mem. 1: 282 (c. 1780). Vinden, som då (på morgonen) var en laber bramsegelskultje, friskade i soluppgången till hård märssegelskultje med krabb .. sjö. Vår flotta 1913, s. 114. —

-SKOT. skot som hör till bramseglet. Serenius Hhhh 4 a (1757). —

-STAG. tåg (l. stållina) som förifrån stöttar bramstången. Landell Bligh 17 (1795). —

-STAG-SEGEL. stagsegel som är fäst vid ett bramstag. Rajalin Skiepzb. 189 (1730). —

-STÅNG. andra stången (förlängningen) å en fartygsmast, sittande ofvanför märsstången. Rålamb 10: 46 (1691). —

-TACKLING. jfr -GODS. Dalman Sjölex. 8 (1765). —

-TOPP. bramstångens öfre del (jämte därå sittande tackling). J. Wallenberg 171 (1771). —

-TRATT. kopparhylsa l. fläns på hvilken bramgodset påkränges. Frick o. Trolle Sjöm. 174 (1872). —

-VANT. tåg som sidledes stöttar bramstången. Rajalin Skiepzb. 219 (1730). —

-ÖFVERBRAMSEGEL. (†) segel som på stora fartyg stundom föres ofvanför öfverbramsegel, ”skyskrapa”. Roswall Skeppsm. 1: 44 (1803).

Spalt B 4136 band 5, 1921

Webbansvarig