Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRASA bra3sa2, v.1 -ade, l. (i bet. 1 o. 3 samt i särskilda förbindelser) BRASSA bras3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr BRAS.
Ordformer
(bra(a)sa Arvidi 50 (1651) osv. brassa C. F. Dahlgren 4: 90 (1830) osv. Anm. Formen brasa förekommer numera nästan bl. i särskilda förbindelser o. i ssgr)
Etymologi
[jfr sv. dial. brasa, brassa, elda starkt, nor. dial. brasa, brinna, steka, d. brase, steka; jfr BRASA, sbst.1, BRASKA, BRASSA, v.3 Formen brassa har uppstått i obetonad ställning i sådana förbindelser som brassa på o. d.]
Arvidi 50 (1651; i rimlista).
1) (numera föga br.) brinna, flamma, låga. Spegel GV 200 (1685). (Hvarje) klabb och stubbe, / Som har brasat på vår spis. Dalin Vitt. 4: 54 (1737). Brasa .. Gifva stark låga. Dalin (1850; angifvet ss. familjärt o. vulgärt). Därinne klinga skratt, / medan brasan brassar. Forsslund Djur 232 (1900).
2) (†) elda (starkt). Den (aska), som efter ett hastigt brasande och brännande blifver. Eneman Resa 2: 100 (1712). Sahlstedt (1773).
3) (numera knappast br.) steka, rosta. Törnewall E 4 a (1694). Det brasade köttet. Johansson Hom. Il. 4: 345 (1846). Fläskön, hvars namn lär ha uppkommit deraf, att ryssarne .. (där) sägas ha brassat .. några plundrade svin. SD(L) 1895, nr 303, s. 11.
Särskilda förbindelser: BRASA AF10 4. (anträffadt bl. i formen brassa) (hvard.)
1) om gevär l. skott o. d.: brinna af; jfr BRASA, v.1 1. (Bössans) trångborrade lopp brassar af. Hemberg Fr. Kola 208 (1902).
2) bränna af (ett skott), smälla af, skjuta af; jfr BRASA, v.1 2. Jag brassade af en patron. Lewenhaupt Med Reddy 73 (1907). —
BRASA AN. (anträffadt bl. i formen brasa) (†) smälla; jfr BRASA, v.1 1. Gifven väl akt, det brasar nu an. Bellman Skr. Ny saml. 1: 6 (c. 1770). —
BRASA IHOP10 04. (hvard.) ”fara ihop”, ”ryka ihop”; jfr BRASA, v.1 1. Kämparne brasade i hop. Strindberg Hems. 80 (1887). Efter en stund brassade vi ihop igen. Dens. Tr. o. otr. 2: 59 (1890). —
BRASA PÅ10 4. (i bet. 1 brasa l. brassa; i bet. 2 o. 3 brassa) (hvard.)
1) till 2: elda på. C. F. Dahlgren 4: 90 (1830). Upp och brassa på i spisen. TurÅ 1907, s. 246. Jag .. lät mina män brasa på ordentligt med glödfaten. Hedin Transhim. 1: 357 (1909).
2) skjuta häftigt, skjuta på (med eldvapen); jfr BRASA, v.1 2. Nyblom M. Twain 2: 59 (1874). Brassa .. på med min hagelbössa. Hemberg På oban. stig. 127 (1896).
3) ”klämma i”; jfr BRASA, v.1 2. När han riktigt brassar på (med signalhornet). Lindholm Sibbo 1: 59 (1890). —
BRASA UPP l. OPP10 4. (i bet. 1 brasa; i bet. 2 brassa)
1) (numera knappast br.) till 1: flamma upp. Lät des (dvs. bålets) låga brasa up / Til sielfva himlen. Gyllenborg Andr. X 2 b (1723). Rudbeck Borås. 21 (1776).
2) (tillf.) rusa upp. I nästa ögonblick brassar .. (fasanen) opp — och flyger rakt i dödens käftar. SDS 1894, nr 534, s. 3.
Ssgr (till 3): BRAS-HÄLL. (bras- Byggnadsordn. f. Norrköping 1891, s. 13. brass- SFS) stekugn i spisel. Jernspisel utan brasshäll. SFS 1870, nr 27, s. 18. —
-PANNA. stekpanna. Bouppteckn. fr. Växiö 1881. En braspanna smörjes med kallt smör, smeten hälles däri. Sv. landsm. 1911, s. 365.

 

Spalt B 4166 band 5, 1922

Webbansvarig