Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRASS bras4, sbst.2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Rålamb).
sjöt. hvart o. ett särskildt af de båda (l. ngn gg fyra) tåg som äro fästa vid de yttersta ändarna af en rå (rånockarna) o. gm hvilka denna (o. det därvid fästa seglet) kan vridas i vågrät riktning (till mer l. mindre sned vinkel mot fartygets medellinje). Store brassar, brassar på stormastens rår, storbrassar. Lofvarts brassar, lä brassar, brassar på lofvarts- resp. läsidan. Store Braszer med Skenklingar. Rålamb 10: 47 (1691). Rårna ges den vertikala riktningen mot sin mast eller stång med toppläntor .. och vridas i önskad vinkel mot kölriktningen med brassar. Bergdahl Till Antipoden 154 (1906). Brassa upp eller hala upp i brassarna, är att hala i lovarts brassar och släcka (släppa efter) i lä, då vinden rymmer. Stenfelt (1920); jfr BRASSA UPP 2. — jfr AKTER-, BEGINE-, BLINDE-, BORG-, BRAM-, FOCK-, FÖR-, FÖRMÄRS-, JIGGER-, KONTRA-, KRYSS-, LOF-, LOFVARTS-, LÄ-, MÄRS-, RÅ-, RÖJEL-, SPIR-, STOR-, UNDER-, ÖFVERBRAM-BRASS m. fl.
-BUTELJON. Brassbuteljon, en järnarm eller kort bom, som sticker ut från fartygssidan vid relingen, och vari blocken till underbrassarna äro fastsatta. Stenfelt (1920). —
-MATTA. matta af tågvirke som anbringas på rå l. annat ställe om bord på fartyg för att förhindra skamfilning vid brassning. Regl. f. fl. 1875, 3: 160. —
-MÄRKE. märke af segelgarn l. dyl. som sättes på en brass för att angifva den punkt där denna bör fastsättas, för att rån skall vara brassad i ett visst läge. —
-ÖGA. öfre, splitsade ändan af en brass, hvilken kränges öfver rånocken. Frick o. Trolle Sjöm. 178 (1872).
Spalt B 4169 band 5, 1922