Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BRATA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; -ARE (se under afledn.).
Etymologi
[jfr sv. dial. brata, braka, nor. dial. braata, bullra, larma; jfr BRASKA, BRASSA, v.3]
(†)
1) knaka, braka. När stoore .. trää, blifwe af .. susande stormwäder .. omkastade, så at the gifwa itt stoort skral, buller och bratande ifrån sigh. Phrygius M. Rosengren B 4 a (1608). P. J. Gothus Pollio Fast. 86 (1614).
2) skryta, skräfla; anträffadt bl. i afledningen BRATARE (se nedan).
3) rumla, festa. Jägha, spela, fråtza och brata, / Pråla på Gatan, och gå lata. Fosz 189 (1621).
Afledn.: BRATARE, m. (†) till 2: skräflare, storskrytare. Een mechta bratare, och .. een hufvudhielte och kaxe för allom. L. Petri Kr. 79 (1559). Schroderus Dict. 45 (c. 1638).

 

Spalt B 4172 band 5, 1922

Webbansvarig