| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRAVUR bravɯ4r (bravy´r Dalin), r. (f. Dalin (1850), Lundell; m. Lindfors (1815)); best. -en, äfv. -n; pl. (i bet. 1 slutet o. 2 slutet) -er.
1) (numera föga br.) tapperhet, mod. Låter nu see, att hwar och en wiser sin braweur .. och således mannerligen och som brafwa karlar fächta. KKD 1: 49 (1705). Krigaren: Jag är en man af ogemen bravur. Karlfeldt Frid. lustg. 136 (1901). — (†) konkretare: tapperhetsprof. (Han hade) för sine särdeles bravyrer (i kriget) väkt afund hos öfriga Befälet. FoU 21: 378 (i handl. fr. c. 1850).
2) käckhet o. oförskräckthet i uppträdandet; ofta med bibegrepp af skrytsam o. braskande manhaftighet. En viss instinktlik Bravour, åtrå att låta se sig. Wulf Köppen 1: 700 (1799). Krigsbildningen .. på .. (G. III:s) tid .. förbisågs för militärisk hållning och bravur. Odhner G. III 1: 473 (1885). Denna glansfulla dram (Cyrano de Bergerac), så fylld av gallisk esprit, gascognisk bravur och romansk känsla. PT 1917, nr 294 A, s. 3. — (†) konkretare (jfr 2 slutet). (Soldaten) förargar sig öfver de oförsöktas näsvishet och falska bravourer. Dalin Arg. 1: nr 2, s. 4 (1732; uppl. 1754: falska mandom).
3) öfverlägsen säkerhet i utförandet af ngt, i sht af en konstprestation som kräfver stor teknisk skicklighet; briljerande med öfverlägsen konstfärdighet; ofta med bibegrepp af en viss ytlighet. Vissa berömda utländska sångerskor, hvilkas egentliga styrka ligger i hvad man kallar bravuren. Sturzen-Becker 1: 203 (1861). En mängd byster .. har .. (bildhuggaren) utfört med lika mycken teknisk bravur som liflig karakteristik. NF 20: 724 (1897).
-STYCKE. musikstycke l. dyl. som ger utöfvaren tillfälle att briljera (i sht med sin skicklighet att öfvervinna tekniska svårigheter). NordT 1884, s. 157. ”Trummarschen” .. var ett bravurstycke för Uppsalasången. OoB 1900, s. 14.
Spalt B 4175 band 5, 1922