| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BRIST bris4t, sbst.1, r. l. f. (m. Sahlstedt, Weste, ÖoL (1852)) ((†) n. GR 5: 148 (1528)); best. -en; pl. -er; l. (numera bl. i bet. I) BRISTA bris3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
I. rämna, spricka; äfv. bildl.; jfr BRISTA, v. I 1 d. Weste (1807). Vår hjelte kände .. en brista genom hela sin själ. Blanche Tafl. 544 (1845). Man fick ej syn ens på den minsta brista / I denna marmor, som var utan fel. C. V. A. Strandberg 5: 261 (1862). Detta döda öga — det såg ut som en krossad fönsterruta med gråvita bristor, där blicken skulle ha varit. Koch Arb. 330 (1912).
II. otillräcklighet, fel.
1) om förhållandet att ngt (som borde ha funnits) saknas l. förefinnes i otillräcklig mängd; otillräcklighet; saknad, afsaknad, frånvaro; äfv. konkretare om det som fattas. Brist på l. (numera knappast br.) af, förr äfv. till ngt. Hafva l. lida brist på ngt, icke hafva tillräckligt af ngt, hafva ondt om ngt, vara utan ngt. Det är l. råder brist på ngt, det är ondt om ngt, det saknas ngt. Bristen på rörligt kapital var omöjlig att afhjälpa. Fylla en brist. GR 1: 205 (1524). Borgarene hade stortt brist til äng. Därs. 5: 148 (1528). The (hade) .. ey .. någhon brist på brödh. Jes. 51: 14 (Bib. 1541). Han var i brist på penningar. Widegren (1788). Upkommer .. brist i amunition. Krigsart. 1798, 3: 5. Hon .. var förtretad öfver den brist af deltagande som hon mötte. Bremer NVerld. 2: 42 (1853). Svårast var bristen på foder åt hästarne. Malmström Hist. 2: 326 (1863). — jfr ARBETS-, BLOD-, BOSTADS-, FODER-, KOL-, LIFSMEDELS-, PRÄST-, VATTEN-BRIST m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Älskogz snack haar ingen brist .. (dvs.) Frijare haar altijdh något at säya. Grubb 894 (1665). På en dyr vara blir sällan brist. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i vissa adverbiella uttr.: af brist på ngt, på grund af att ngt saknas, på grund af att man saknar ngt. Svart G1 69 (1561). Om .. människan .. af brist på tilfälle .. blifver hållen tilbaka ifrån verkeliga utöfningen (af synden). Rönigk Fresenius 87 (1753). Af brist på själfförtroende. De Geer Minn. 1: 24 (1892). — (†) för brist på l. af ngt, på grund af att ngt saknas. Rysserne hafve för brist på proviant måst öfvergifva belägringen vedh Smolensko. OxBr. 10: 225 (1617). Drottningen kunde, för brist af penningar, icke resa. Schönberg Bref 2: 145 (1778). — i brist på l. (numera knappast br.) af ngt, om l. när ngt saknas; ofta öfvergående i bet.: på grund af att ngt saknas. I brist af Historiske wägledare, är det swårt at komma til någon fulkomlighet. Peringskiöld MonUpl. 64 (1710). Drick ett glas vin. Det är surt som fan men i brist på bättre. Nordensvan Figge 112 (1885). De barn, som förr drifvit sysslolösa omkring på gatorna i brist af någon verksamhet. Hierta-Retzius ArbStug. 178 (1897). Königsmark .. blef .. frikänd i brist på bevis. PT 1905, nr 246 A, s. 3.
c) (†) med gen.-attr. (i st. f. prep.-uttr.) betecknande det som saknas: saknad l. frånvaro (af ngt). Doopsens Brist, ther ingen grooff Synd medföljer, är ingom .. til meens. Schroderus Os. III. 2: 337 (1635). J. G. Oxenstierna 2: 146 (1796, 1806).
d) öfvergående i bet.: umbärande, nöd. GR 3: 355 (1525). Hinom som Tyranniskligha handladhe, skulle sådana brist wedherfaras, som intet vphålla skulle. Vish. 16: 4 (Bib. 1541). Alla ledo de brist och åto barkbröd. Læstadius 1Journ. 338 (1831). De af hunger och all slags brist utmärglade finnarne. Topelius Fält. 4: 21 (1864).
e) i räkenskaper, kassa l. dyl.: underskott, deficit. 2RARP 2: 56 (1723). Bouppteckningen .. utvisade .. brist. De Geer Minn. 1: 107 (1892). Täckande af brister i vissa truppförbands expensanslag. RiksdRevStatsv. 1910, s. 620.
2) fel som beror på l. består i att ngt saknas l. är otillräckligt l. att ngn l. ngt icke uppfyller rättmätiga kraf; bristfällighet, ofullkomlighet, vank, svaghet, svag punkt. Det är en afgjord brist att boken saknar innehållsförteckning. GR 2: 55 (1525). Loffua Herran mijn siäl, .. Then tigh alla tina synder förlåter, och heler alla tina brister. Psalt. 103: 3 (Bib. 1541). Tänk om din broder ej argt, men öfverskyl med hans brister. Tegnér (WB) 3: 115 (1820). De konstruktiva brister, som ännu vidlåda .. (Fairleis) lokomotiv. TT 1871, s. 244. En brist i hans uppfostran. SvTidskr. 1893, s. 3. — jfr FÖRSTÅNDS-, GRUND-, SAMHÄLLS-BRIST m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Kärt öga seer ingen brist. Grubb 439 (1665). Qwinnelist, haar ingen brist .. (dvs.) Hon öfwergår allannor list. Dens. 680. Ingen föddes vthan brist. Dens. 688. Kärleek skyler brist. Dens. 848.
b) (†) närmande sig bet.: missförhållande, oegentlighet; misshällighet. SvTr. 4: 150 (1534). Opå thet att hvad oenigheter eller brijster, som emellen bägge våre undersåter finnes kunne, affskaffes och nidherlegges motte. GR 24: 322 (1554). Handeln om Gottland och andra brister .. kunde hafva gripit en ända. Strinnholm Vas. 3: 43 (1823).
c) (†) öfvergående i bet.: fel, skuld; jfr 3. GR 1: 185 (1524). Bresten fansz upa hustru Annes side. O. Petri (1525) i SthmTb. 1: 66. GR 17: 201 (1545).
d) (†) öfvergående i bet.: anmärkning l. klagomål öfver fel l. bristfällighet. GR 5: 6 (1528). Hafwe i och någre merkelige bristor eller Klagomål, at eder vti någon motte .. någon oskäl wederfaritt är. Därs. 14: 401 (1542). The brister som the Swenske hadhe emoot the Danske. Tegel G1 1: 270 (1622).
3) (†) fel som ngn begår, förseelse. (Människan) begår store brister och feel. Schroderus Uss. L 3 a (1626). (De) framkommo, och medh gråtandhess tårar wille affbidia sin begånghna brist. VDAkt. 1670, nr 1.
4) (numera mindre br.) skavank, vank, defekt; särsk. om kroppsligt fel l. lyte. GR 2: 222 (1525). Offre en stwtkalff then ingen brist haffuer. 3Mos. 1: 3 (Bib. 1541). Jfrå hans footbielle vp til hans hiessa, war ingen brist på honom (dvs. Absalon). 2Sam. 14: 25 (Därs.). Finnes brist å bro; böte then uppehålla borde. BB 25: 10 (Lag 1734). En naturlig brist i gummans hörsel. Nilsson Ur. I. 4: 53 (1843).
5) (†) i uttr. utan brist, utan mankemang, ofelbart. Doch förhoppas wij vthan brist, / At j thette gören wist. Sigfridi C 8 a (1619). I morgon utan brist, / .. jag väntar Eder vist. Düben Boileau Sat. 15 (1722; fr. je vous attends demain! N’y manquez pas au moins).
1) till II 2: full med brister. Theras leffuerne (är) bristachtigt och ofulkommeligit. P. J. Gothus Os. 223 (1603).
2) till II 4: behäftad med ngn skavank. Osunde och bristachtige barn. Schroderus Modersch. 40 (1642). Bruka åderlåtande til Menniskiones Hälsa emot hwar och en bristachtig Lem. I. Erici Colerus 1: 122 (c. 1645). —
1) (i sht i högre stil) till II 2: full med brister. Möller (1745). Svaga och bristfulla äre vi alla. Hagberg Pred. 6: 124 (1820). En ungdomsdikt, som han sjelf ansåg bristfull. Wirsén i 3SAH 2: 173 (1887).
(II 4) -FÄLLE. [jfr d. brøstfæld] (†) = -FÄLLIGHET 2. (Kyrk-)Tornetz ansenliga bristfälles reparation. VDAkt. 1736, nr 353. Skälig ärsättning, för det bristfälle, som å hemmanet kan finnas. ÅgerupArk. 28/6 1791. OfferdalKArk. N II 1, s. 274 (1825). —
-FÄLLIG. [jfr d. brøstfældig, nt. brockfällig, t. bruchfällig] behäftad med brister.
1) till II 2. Människors exempel och efterdömen .. äro .. alle ganska bristfällige. Nohrborg 822 (c. 1765). De bristfälligaste kunskaper. Ödmann MPark 313 (1800); jfr BRISTA, v. II 1 a β. Folkbildningen (i Frankrike) är högst bristfällig. Dahm GeogrElSkol. 87 (1858).
2) till II 4. Huru förfallen och bröstfälligh .. wår kiörkia .. befinnes. VDAkt. 1701, nr 184. Ladugården befinner sig i bristfälligt skick. PT 1910, nr 250 B, s. 2. —
-FÄLLIGHET—00~2 l. ~200.
1) till -FÄLLIG 1. Bristfälligheter i hushållningen. FoU 16: 192 (i handl. fr. 1753). Redliga menniskors fel och bristfälligheter. Thomander Pred. 1: 235 (1849).
2) till -FÄLLIG 2. VDAkt. 1686, nr 74 (i handl. fr. 1677). Jag behöfver eij beskrifva .. (husets) bristfälligheter. Linné Bref I. 1: 119 (1742).
B (†): BRISTE-FULL, se A.
Spalt B 4233 band 5, 1922