Publicerad 1922   Lämna synpunkter
BROMS brom4s, sbst.1, äfv. (i bet. 2 alltid) BRÖMS bröm4s, sbst.1, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -ar ((†) -er Jer. 51: 27 (Bib. 1541), Deleen (1829)).
Ordformer
(broms Rudbeckius KonReg. 272 (1615) osv. bröms VarR 53 (1538), Högberg Utböl. 1: 61 (1912: etterbröms). brums Stiernhielm Herc. 185 (1648))
Etymologi
[fsv. brims, bryms; i formen broms af mnt. bromese; jfr d. bremse, ä. d. äfv. brimse, isl. brims, t. bremse, äfvensom sanskr. bhramara, bi; besläktadt med BRUMMA]
1) insekt tillhörande familjen Tabanidæ, särsk. släktet Tabanus Lin. VarR 53 (1538). Brömsar .. hafva blott två vingar och i munnen en snabel, med hvilken de sticka och suga. Berlin Lb. 49 (1852). Surra som en broms i en hornlykta. De Geer Lillie 45 (1880). — jfr BLIND-, BOSKAPS-, ETTER-, FÄ-, OX-, REGN-, REN-BROMS m. fl. — särsk.
a) (numera företrädesvis bygdemålsfärgadt) i totalitetsbemärkelse, i sg. (vanl. best.). Blifwer Boskapen .. om Sommaren plågat af Bröms. I. Erici Colerus 2: 15 (c. 1645). För den myckna värmen och brömsen gingo .. (de) om nätterna och rastade om dagarne under bar himmel. Högberg Vred. 3: 305 (1906).
b) [jfr löpa i bes (se BES, sbst.2 1)] (†) i uttr. löpa i broms, besa. Om Sommaren i starcka Solskiens dagar, pläga Mygg och Broms mycket oroa Boskapen, så at den löper från det ena stället til det andra, och kallar Gemene Man det löpa i broms eller biss. Dahlman Reddej. 62 (1743).
2) i pl. benämning på växten Bidens tripartita Lin., brunskära. Linné Fl. nr 663 (1745; anfördt fr. Bohusl.). Brunskär, Brömsar, Bidens tripartita, härmed färgas brandgult på ylletyger. Rothof Hush. 69 (1762). Fries Ordb. 17 (c. 1870).
Ssgr (till 1): A: BROMS-BULA. = -KULA 1. Ekström Mörkö 93 (1828). Bohm Husdj. 189 (1902). —
-HÅL. särsk. garf. om af broms åstadkommet hål i kreaturshud. TT 1894, K. s. 66. Hirsch LbGarfv. 19 (1898). —
-KULA. (bromse- Linné)
1) varkula på ryggen å boskap uppkommen af där befintlig bromslarv; äfv. om af bromsstyng föranledd (var)kula; jfr -BULA. Linné Ungd. 2: 352 (1734). Bromskulor på nötkreaturens ryggar böra öppnas med en mindre knif samt larven frampressas och förstöras. Fyris 1894, nr 70, s. 2.
2) (†) broms; äfv. om styngfluga, särsk. oxstyng. Sahlstedt (1773; om oxstynget). I några landsorter får Styngflugan namn af Brömskula. Fischerström 3: 145 (1783). Dalin (1850; med hänv. till oxbroms). —
-LARV. —
-SLÄKTE(T). (bromse- VetAH 1809, s. 233, Dahlbom Insekt. 305 (1837)) VetAH 1786, s. 133. —
-STING, se -STYNG. —
-STUCKEN, p. adj. stucken af broms(ar). Dahlbom Insekt. 313 (1837). —
-STUNGEN, p. adj.
1) stungen af broms(ar). Vild, som en bromsstungen häst. Blanche Band. 135 (1848).
2) bildl.: vild som ett djur som blifvit stunget af en broms. Hugo blir bromsstungen .., så fort han skymtar en krona eller en kåpa. PT 1881, nr 255 A, s. 3. —
-STYNG l. -STYGN, äfv. -STING. (bromsa- I. Erici) I. Erici Colerus 1: 199 (c. 1645). SAOL (1900).
B (†): BROMSA-STYNG, se A.
C (†): BROMSE-KULA, -SLÄKTE(T), se A.

 

Spalt B 4281 band 5, 1922

Webbansvarig