| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
BROTTSLING brot3sliŋ2, m.||ig.; best. -en; pl. -ar.
person som begått ngt brott; förbrytare; brottslig person. Hasselroth Campe 191 (1794). En grof brottsling. Agardh ThSkr. 3: 27 (c. 1855). Minderårig brottsling kan dömas till aga af föräldrar. Aldén Medb. 3: 104 (1885). Den engelsman, som kan men ej vill försörja sig anses såsom en brottsling. VL 1906, nr 234 A, s. 5. — jfr MED-, ÅTERFALLS-BROTTSLING m. fl.
-MORAL. —
-TYP. Strindberg Hafsb. 43 (1890). (Lombroso antager) att brottslingstypen i allmänhet utmärkes af bakåt sluttande panna, stora öron (osv.). Scheele Själsl. 100 (1894).
Spalt B 4302 band 5, 1922