| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
vbalsbst. till BRUSA.
1) motsv. BRUSA 1; om vatten: svall, forsande; i fråga om storm o. d.: framfart; vanl., numera nästan alltid, med tanken hufvudsakligen (l. uteslutande) fäst vid det karakteristiska åtföljande bullret: dån, buller, larm; äfv. mer l. mindre bildl. (jfr 2, 3). Hafvets, forsens, bränningens, stormens brus. Skepet får sijn fart, förachtar nu (sedan stormens skador blifvit afhjälpta) alt brus (dvs. både storm o. sjögång). Stiernhielm Jub. 72 (1644, 1668); jfr slutet. Thet wilda hafwetz bruus. Fånge 3 (c. 1710). Vi älska våra strömmars brus / Och våra bäckars språng. Runeberg 2: 4 (1847). I Frankrike .. hör (man) emellanåt bruset af en oreglerad folkvilja. Svedelius StatsrAnsv. 90 (1856). Det gick ett sakta brus genom skogen. Wieselgren Hvirfl. 2: 128 (1891); jfr 2. — särsk. (föga br.) med uteslutande tanke på vattnets rörelse: svall, bränning. Cavallin (o. Lysander) 63 (c. 1880). — jfr VIND-, VÅG-BRUS m. fl.
2) i fråga om ljud; motsv. BRUSA 2. Psalmens brus. Sätherberg Dikt. 1: 120 (1859, 1862). Bruset af millioner röster. Rydberg Sägn. 51 (1874). Bruset i furorna. Söderhjelm Runebg 2: 522 (1906). — jfr ORGEL-BRUS.
3) bildl.; motsv. BRUSA 3; om lif l. verksamhet; vanl. med tanken fäst vid bullret: buller, dån; i sht förr mer l. mindre närmande sig bet.: larm, strid, spektakel, oro; särsk. i förb. sus och brus. Werldsens storm och brus. Lybecker 159 (c. 1715). En kornett .. hörde .. hur hexorna med sus och brus kommo ridande från Blåkulla. Wigström Folkd. 1: 143 (1880). Du byggde .. / din bjälksal för högtidens brus. Karlfeldt FlBell. 29 (1918). — jfr FEST-BRUS. — särsk.
a) (†) motsv. BRUSA 3 a: rummel, festande; särsk. i förb. rus och brus, brask och brus, sus och brus. (Han) lefwer ther (i skökohuset) i ruus och bruus. Sigfridi L 6 a (1619). På Stocholms hws / hölt marsken sitt bröllop medh brus. JMessenius (1629) i HB 1: 108. Uti brask och brus. Kolmodin QvSp. 2: 127 (1750).
b) (föga br.) motsv. BRUSA 3 b: tumult, virrvarr, vimmel. Nyblom Hum. 159 (1874). Bååth GrStig. 50 (1889).
4) (†) motsv. BRUSA 4; om eld: brinnande; anträffadt bl. i ssgn eld-brus (Quensel Alm(Sthm) 1731, s. 38).
5) motsv. BRUSA 5; särsk. [väl lånadt från nor., där ordet i denna anv. står elliptiskt för bruslimonade] (hvard.) konkret, om skummande l. bornerande dryck: ”skum”; dels om champagne, dels o. i sht om alkoholfria imitationer af champagne. Ostron med skummande brus. Bellander Bild. 133 (1914).
6) (i poesi o. högre stil) motsv. BRUSA 6. Hon tyckte sig .. förnimma sitt .. varma blods brus genom pulsarna. Hallström Sparfv. 182 (1903).
7) [efter motsv. anv. i d.; jfr BRUSHANE] (mindre br.) konkret, om massa (virrvarr) hvars smådelar spärra ut sig l. resa sig: burr. Det lilla mörklockiga hufvudet stack upp ur ett brus af spetsar. Kuylenstierna Ber. 180 (1898).
Spalt B 4355 band 5, 1924