Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BRUSKA, v.
Ordformer
(broscha på det enda ställe där ordet anträffats)
Etymologi
[sekundär afljudsform till BRASKA?; jfr sv. dial. brŭska, uppträda sturskt, hålla oväsen, nor. dial. bruska, yfvas, rumstera, nt. brusken, larma]
(†) braska. Hon ähr högfärdigh och seer öf(ve)r honom, i det han kan inthet så stoort broscha. Murenius AV 386 (1658).

 

Spalt B 4360 band 5, 1924

Webbansvarig